mystery of life
Jag kom fram till idag att det finns olika sorters saknad. Just nu upplever jag tre olika sorter av saknad. Först är saknaden som egentligen inte är saknad utan snarare ett minne. Det är saknad efter en tid jag upplevde med människor som betydde väldigt mycket, men även en tid och människor som jag lagt bakom mig. Vad saknaden i det här fallet innebär är att jag ibland kan längta tillbaka till det som var men att det ändå inte är något jag önskar att jag hade idag.
Saknad nummer två är saknaden efter något jag fortfarande har men som har förändrats. Jag saknar det som var med dessa personer och önskar att det kunde vara som förut, som vanligt. Livet går alltid vidare och i samband med det förändras människor och situationer. Med dessa personer önskar jag att tiden skulle stannat där det var som bäst.
Den trejde och sista saknaden jag upplever just nu är den värsta saknaden. Det jag kallar för begravningssaknad. Det är saknaden av en person som betytt så mycket och stått så nära men som har försvunnit. Personen försvann plötslig och utan egentligen förvarning, personen försvann för tidigt. Det är saknaden efter en person som man önskar fanns kvar, som man inte var "färdig" med, som man inte har gått vidare utan och lämnat bakom sig. Begravningssaknad kallar jag den eftersom det är sådan saknad man brukar känna för en person som är död. En person som man har förklarat utan naturliga skäl. Fast döden förstås är det naturligaste skälet i världen.
Saknad nummer två är saknaden efter något jag fortfarande har men som har förändrats. Jag saknar det som var med dessa personer och önskar att det kunde vara som förut, som vanligt. Livet går alltid vidare och i samband med det förändras människor och situationer. Med dessa personer önskar jag att tiden skulle stannat där det var som bäst.
Den trejde och sista saknaden jag upplever just nu är den värsta saknaden. Det jag kallar för begravningssaknad. Det är saknaden av en person som betytt så mycket och stått så nära men som har försvunnit. Personen försvann plötslig och utan egentligen förvarning, personen försvann för tidigt. Det är saknaden efter en person som man önskar fanns kvar, som man inte var "färdig" med, som man inte har gått vidare utan och lämnat bakom sig. Begravningssaknad kallar jag den eftersom det är sådan saknad man brukar känna för en person som är död. En person som man har förklarat utan naturliga skäl. Fast döden förstås är det naturligaste skälet i världen.
Kommentarer
Trackback