dreamer

Det är rätt dött på den här fronten just nu känner jag men det beror mest på att jag inte har så mycket att dela med mig av. Händer liksom inte särskilt mycket och dessutom är jag ganska tom på känslor. Dagarna bara går och går och jag tycker och tänker inte så mycket.

Allt jag vet är att jag är så glad över att äntligen få jobba lite, även om det är påfrestande, jobbigt och jag älskar att vara hemma så är det på något vis bra också. Jag tillbringar mina dagar med tolv-tretton 1-5 åringar och vi leker och uppfostrar varandra, och bråkar lite grann gör vi också.

Jag vet också att jag är helt slutkörd, huvudet och kroppen protesterar varje morgon när jag behöver gå upp och första timmarna rör sig mina tankar som om de vore sirap i hela min hjärna. Framåt lunch brukar det bli bättre men vid tre tiden är jag så trött att jag inte orkar stå upp. Ungefär. Förstår inte hur jag kan vara så trött och ändå sova så dåligt.