dreamer

Jag satt precis och läste en gammal blogg som jag följde lite grann för ett, två år sedan tills hon lade av vid årsskiftet. Så mycket känslor som kommer tillbaka. Hittade ett inlägg som gör mig så förbannad, men samtidigt är så löjligt skrattretande att jag sitter här och nästan gråter av skratt. Jag har alltid tyckt att de där "bloggbråken" alla kändisar har för sig är oerhört töntigta. Inte för att jag någonsin upplevt något av dem själv, men jag har ju hört om dem. Fattar överhuvudtaget inte grejen med att alltid hålla på och tjafsa, trycka ned folk, bara tänka på sig själv och tro att halva världen är emot en bara för att man inte får som man vill.

Bloggbråk. Vad är vitsen med dem egentligen? Att skriva ett inlägg fullt med skit och anklagelser mot någon man inte ens vet om den kommer att läsa det? Vill man få stöd från andra? Hoppas man att idioten ska läsa det? Eller vill man bara skriva av sig lite? Jag vet faktiskt inte riktigt. När jag klagar är det oftast för min egen skull. Jag vet ju att det knappt är några som läser här. När andra gör det - inte en aning, folk är ju så olika jämt.

Hur som helst. Hade jag bara varit helt hundra på vilka som läser det här (så att jag inte råkar såra någon) skulle jag lagt upp det där patetiska inlägget. Nu får det ligga sparat på min hårddisk istället, så att jag kan titta på det ibland när jag behöver muntras upp!