when I come around

Hemma från Amerikatt. Har spenderat tjugo evighetslånga timmar på flygplan och flygplatser. Har sovit ungefär fyra timmar sedan klockan två igår förmiddag. Har spelat 90 minuters match utan hjärna men med oövervinlig ork. Har pratat en och en halv timme i telefonen. Har skrattat och gråtit. Har badat så hett att min kropp fortfarande bränner. Är tom i huvudet, tung i ögonlocken men vet att sova inte är ett alternativ just nu.

Förr eller senare ska jag berätta, beskriva, bildbevisa och lovorda en underbar tvåveckors semester med fina vännen, men för tillfället är det enda jag har i huvuet det som jag alltid har i huvudet.

Stockholm är, precis som jag säger efter varje resa, aldrig vad man förväntar sig när man kommer hem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0