We are the world, we are the children

Det snurrar liksom vidare och jag vet som vanligt knappt vad som händer. Jag antar att det betyder att jag suger på att ta vara på livet och dagen och allt vad det heter men jag vet inte hur man gör annars. Jag har börjat längta vidare igen. Trivs på jobbet men behöver något nytt. Blir stressad för att jag måste söka skola i april men inte riktig vet vad än. Är så rädd att göra fel, välja fel. Men å andra sidan vore väl inte det hela världen. Bara jag kommer härifrån. Får se något nytt. Bara jag slipper sitta fast här och undra vart dagarna tar vägen nästa vinter också.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0