den där sjukdomen
Jag känner mig lite som en pensionär på sådär hundra år. Det gör ont i de flesta delarna av kroppen, jag kan knappt vrida på huvudet och inte heller böja på ryggen. Hela min kropp känns som ett enda stort blåmärke för så fort jag trycker någonstans eller råkar gå in i något gör det så ont att jag vill gråta. Försöker kurera mig med allt det där vanliga, juice, nyponsoppa, vitlök, lök, spenat, te, honung, varm choklad, litervis med vatten. Det fungerar sådär när jag inte har någon matlust och fryser för mycket för kalla drycker.
Idag har jag ingen feber, däremot har jag minus-feber, eller vad jag ska kalla det, tempen visar på 36 C och inte vet jag om det betyder något. Ska gå ner och koka mig lite mer té och längta efter att Nicos alla kompissor går hem så att jag kan få tillbaka mitt vardagsrum.
Kommentarer
Trackback
