dreamer

Har varit på jobbet i elva timmar idag men känner mig konstigt nog inte alls trött och sliten, vilket vore den förväntade känslan. Skulle å andra sidan inte heller vilja påstå att jag sprudlar av energi och glädje, men det kanske inte heller förväntas.

Sedan det där samtalet i fredags känns det som att gråten ligger nära hela tiden, det bubblar i halsen, susar i öronen och värker bakom ögonlocken för minsta lilla sak. Det behöver knappt vara något som händer egentligen. Lever även med en konstig känsla i bröstkorgen, det är som om ångesten blandats ut med en brinnande lust att göra något.

För att göra någon slags liknelse av det hela känns det som om jag druckit ett glas juice som var utblandat med en rejäl dos vodka och berusningen ligger under ytan och väntar på att få ta över för förståndet. Ungefär som att juicen är det där samtalet, något som man förväntat sig ska vara nyttigt och bra för såväl kropp som själ. Istället för bara det där positiva var drinken (situationen) blandad med något oväntat och kanske inte negativt men i alla fall något starkt. Det är som om någon tänt en eld inuti mig som längtar efter att ta sig ut, att få sprida sig. Men någonting, antagligen förnuftet och mina egna värderingar, förhindrar spridningen och leder till att elden koncentreras i en enda del i kroppen där den bränner sönder ett stort hål.

Måste dock tilläggas att det inte är en dålig känsla, elden där inne består av positiv energi och skaparglädje men eftersom jag håller den tillbaka blir det till någon slags oro långt där inne.