Det är så logiskt alla fattar utom du
Nyss var det måndag morgon och helt plötsligt är det torsdag kväll istället. Jag hinner inte riktigt med och förstår inte hur veckorna kan försvinna så snabbt. Imorgon blir det återigen öppning för att sedan springa hem och packa inför Gävle i helgen. Hoppas och håller alla tummar för att jag inte ska bli sjuk.
En sak jag funderar över är vad mening med allt det här är. Det känns för en gång skull som att mitt liv bara flyter på i någonslags grådaskig dimma. Att vakna måndag morgon och känna att det är en evighet tills fredag och helg för att sedan inse att det är fredag morgon och helgen står för dörren. Sedan passerar helgen medan man knappt hinner blinka och så börjar det om igen. Det känns inte som att jag kommer någonstans utan som om jag står fastfrusen och stilla samtidigt som livet bara spelas i repris. Jag vet liksom inte vad jag väntar på men jag känner att det är något där, en bit framför mig som jag aldrig riktigt når.
Fortsätter famla framåt i min dimma och hoppas att jag ska inse vad det är jag söker och inte bara leta efter något som är dolt medan tiden bara passerar. Kanske är det 20års krisen. Men det känns lite patetiskt?
Kommentarer
Trackback
