dreamer

Det är samma visa hela tiden och jag vet inte längre vad jag ska göra för att bryta alla mönster. Vill och orkar som vanligt inte gå och lägga mig för jag är så förbannat trött på att höra min klocka ticka samtidigt som jag stirrar i mitt tak. Det känns som att jag vet varenda fläck, prick, streck, reva i det där taket. Som att jag skulle kunna måla av det i sömnen. Vet å andra sidan att jag borde gå och lägga mig för min mamma och min bror säger att ju tidigare jag lägger mig desto tidigare somnar jag ju och jag borde verkligen somna tidigt för annars kommer det bli ett helvete att gå upp imorgon. Men det vet jag ju att det ändå är. Mornar är alltid ett helvete vare sig jag stiger upp klockan sju eller klockan tio.

Det mesta av dagen har varit som i en dimma. De vägarna jag har gått på har försvunnit och det har känts som att jag vaknat upp utanför min ytterdörr utan att riktigt ha förstått hur jag har kommit dit. Kan inte direkt sätta någon känsla på hur dagen har varit, kan inte säkert säga vad jag gjorde vilken timme och vet knappt vad jag ätit. Vad kommer all den här jäkla dimman i från?