life is a miracle

Så låst och så fast och så vet inte vad jag ska ta mig till. Är inte sugen på något särskilt, har ingen större lust att göra någon ansträgning över huvud taget men känner att någonting måste göras och vet samtidigt att jag är den enda som kan ändra någonting. Ändå går jag runt och hoppas på något slags mirakel, eller åtminstone någon plötslig invigelse, som kan ge mig något att jobba utifrån. Men åh. Jag vet verkligen inte, sitter bara fast fast fast och vill inte ha det jag har men vill inte ha något annat heller. Vet varken ut eller in. Hit eller dit. Vill att någon sliter tag i mig och bestämmer vad jag ska göra, men samtidigt vet jag att det ofta slutar i kaos för jag fungerar inte när någon annan bestämmer åt mig, jag måste göra mina egna val annars blir jag bara mer låst.

Undrar varför de här känslorna har kommit tillbaka precis nu men jag har väl mina funderngar på orsakerna. Dock är de inte helt glasklara och det gör mig galen att inte veta. Avskyr att inte veta.

Det enda jag vet är att jag måste göra något snartnusnartnusnartnu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0