dreamer

2011 har varit ett händelserikt år, med upp- och nedgångar och med jag-vet-inte-allt-som-har-hänt-gångar. Eftersom det sägs att en bild säger mer en tusen ord men jag ändå känner att jag måste lägga till lite ord för att kunna minnas ordentligt när jag tittar tillbaka får det lov att bli en årsresumé med såväl bilder som text.

Våren inleddes med att hela klassen plötsligt led av separationsångest då vi insåg att vi endast hade en termin kvar tillsammans innan alla skulle splittras och försvinna iväg åt olika håll. Detta innebar en hel del kvalitetstid med klassen, en kryssning till att börja med. Och ett fåtal veckor senare nattvolleyboll.

Därefter spenderades åtskilliga luncher ute i solen (väldigt ofta) med sushilunch, småprat och även en hel del pluggande.

Det blev en hel del festande under våren, något som kändes väldigt bra under den perioden eftersom skolan krävde väldigt mycket och jag hade även rätt mycket på fritiden som störde min tankefrid. Till att börja med blev det en lagmiddag och sedan även en hel del skivor, mitt i veckorna vilket gjorde skoldagarna helt oseriösa och i högsta grad uthärdliga.

Det blev allt varmare ute och i väntan på sommaren spenderades en heldag tillsammans med mamma och lillasyster ”på andra sidan stan”. Vi promenerade vid vattnet, fikade i gräset och njöt av sol och fint sällskap.

Inte alltför långt efter var tiden inne för femte juni och min nittonårsdag. Jag var ensam hemma hela den helgen eftersom det blev en långhelg tack vare nationaldagen. Min födelsedag spenderades därav med Icajobb hela förmiddagen och sedan hem till kladdkaka, vispgrädde och besök av en fin liten Frida. Senare samma kväll blev det en impulsutflykt in till Staden där jag och Jennifer tillbringade kvällen i trappan framför konserthuset, som så många andra sommardagar.

Endast tre dagar senare var det dags för den där stora dagen som jag sett framemot med både spänning och förskräckelse i så många år- Studenten. Dagen bjöd på det allra mesta. Fick frukost på sängen (försenad födelsedagsfrukost, men ändå) och därefter blev det dags att göra sig i ordning för Den Stora Dagen. Väl i skolan blev det klassfotografering och champagnefrukost på den lilla ängen bakom skolan. Vid lunchtid hölls en hel del tal och det var svårt att inte bli tårögd när sanningen kröp fram. Ingen mer skola. Inga mera dagar med klassen. Ingen egen klass. Många Ingen och Inga men det handlade även om frihet och längtan efter något nytt. Utspring, åka flak utan musik men ändå ha lika kul, komma hem och spendera eftermiddagen med släkten och några vänner och sedan vidare till skolans Slutskiva. En sådan där dag som ingen glömmer helt enkelt.

Nästa stora tillfälle var denna vackra flickas student och kort därefter vår resa till Grekland som innehöll det allra mesta som en semester ska göra, det vill säga sol, bad, drinkar, balkonghäng, kortspel, bokläsning, mera sol, mera bad, goda middagar, promenader i värmen, strandpromenader och underbart umgänge.

Väl hemma från Grekland och Kreta hann jag i princip bara hem och packa om väskan för att dagen efter bege mig till min första festival någonsin. Peace and Love i Borlänge tillsammans med Jennifer och Livia och jag behöver väl inte ens berätta att otaliga minnen därifrån kommer att finnas kvar för alltid.

När hösten väl kom sade jag upp mig från Ica för att finna lyckan någon annanstans. Det hela började med en semesterresa till USA. New York, Florida och Miami Beach stod på schemat och alla tre ställen betades av på två veckor. Jennifer och hennes föräldrar stod för resesällskapet och jag kan inte säga annat än att det var en av de mest värda resor jag varit på.

Väl hemma i Sverige var det fint höstväder, trots att jag egentligen missat min favorit-höstmånad, och sedan blev det en trevlig hemmakväll och dagen efter en utgång för att fira hemkomsten samt få chansen att använda några av de klädesplagg som följde med hem från resan.

När verkligheten föll över mig insåg jag att det kanske var dags att ta tag i livet igen. Jag var trött, arbetslös, ensam på sätt och vis och jag kände mig allmänt trött på livet. Jag tog tag i det på det enda sätt jag egentligen vet om. Skapa lite förändring för att få ny motivation, inspiration och känsla. Kasta bort och byt ut det gamla. Sagt och gjort och det blev en paus från fotbollen, ny hårfärg, ny piercing samt att jag tog av mig mitt ”evighetshalsband” som varit med mig dygnet runt de senaste fem åren.

Jag vet inte riktigt hur mycket hjälpt jag blev av mina förändringar men med ett nytt jobb hade jag inte riktigt tid att fundera lika mycket längre och så småningom var även nästa resa inplanerad. Denna gång var det en Londonresa tillsammans med Kimmen och Jenni som stod på tur och vi hann med väldigt mycket på våra tre dagar.

Återigen tillbaka på svenskmark hade halva decembermånad passerat och julen stod för dörren. En fin kväll med Örbyflickorna och en utgång på det höjde humöret ordentligt.

Veckan efter var det jul som spenderades för mig själv hemma i huset med halsfluss. Det blev lite städning och fint på mitt rum i alla fall under de dagarna och sedan var det slut på det året.

Både långt och kort, snabbt och långsamt har det varit. Men det har i alla fall varit ett år som aldrig kommer att falla i glömska hos mig och som med absolut största säkerhet aldrig kommer att komma tillbaka.