inspirationskällan
Är tillbaka i det där stadiet där jag bara vill vidare, där jag vill börja med något nytt och göra någonting. Sitter och söker skolor/utbildningar/jobbmöjligheter och hittar allt möjligt intressant och roligt och kreativt och som tänder den där lilla elden i mitt bröst. En liten skapareld som brinner där inne och bara vill ta sig ut.
Ibland undrar jag hur så många idéer kan få plats i min lilla hjärna, det känns inte som att alla kan ligga bara i hjärnan, det känns snarare som att de fyller hela min kropp. De ligger och kittlar ända ut i fingertopparna och de susar i öronen och spritter i tårna. Allt som jag vill göra bara snurrar runt där inuti och väntar på att den där lilla envisa, trångsynta, konservativa och helt enkelt livrädda delen i min hjärna ska tillåta mig själv att börja.
Största anledningen till att jag inte gör någonting åt det är att jag på sätt och vis trivs så himla bra just nu. Jag vill inte sluta på mitt jobb för jag vet att det är en av anledningarna till att jag känner såhär. Allting med jobbet - människorna, verksamheten, de olika individerna - är det som skapar min inspiration och jag vill inte släppa taget om det riktigt än. Tänk att man kan älska sitt jobb så mycket.
Jag ska i alla fall ta och söka upp en studievägledare när jag kommer tillbaka från semestern i augusti. Det börjar liksom bli dags nu för nu är jag ganska säker på vad jag vill. Frågan är bara hur jag ska ta mig dit.
Ibland undrar jag hur så många idéer kan få plats i min lilla hjärna, det känns inte som att alla kan ligga bara i hjärnan, det känns snarare som att de fyller hela min kropp. De ligger och kittlar ända ut i fingertopparna och de susar i öronen och spritter i tårna. Allt som jag vill göra bara snurrar runt där inuti och väntar på att den där lilla envisa, trångsynta, konservativa och helt enkelt livrädda delen i min hjärna ska tillåta mig själv att börja.
Största anledningen till att jag inte gör någonting åt det är att jag på sätt och vis trivs så himla bra just nu. Jag vill inte sluta på mitt jobb för jag vet att det är en av anledningarna till att jag känner såhär. Allting med jobbet - människorna, verksamheten, de olika individerna - är det som skapar min inspiration och jag vill inte släppa taget om det riktigt än. Tänk att man kan älska sitt jobb så mycket.
Jag ska i alla fall ta och söka upp en studievägledare när jag kommer tillbaka från semestern i augusti. Det börjar liksom bli dags nu för nu är jag ganska säker på vad jag vill. Frågan är bara hur jag ska ta mig dit.
Kommentarer
Trackback