dreamer

Idag är liksom min sista dag som tonåring. För alltid och all framtid. Jag tror inte att jag är en sådan person som lever i "dåtiden" och drömmer mig tillbaka i tiden men jag kan nog göra det under kortare stunder och särskilt då jag inte vet vad som ligger framför mig. Å andra sidan är jag nog världsmästare på att drömma om framtiden så fort jag inte är nöjd med tillvaron.

Imorgon fyller jag i alla fall tjugo år. Det känns helt sinnessjukt, orealistiskt, skrattretande, skrämmande och konstigt. Jag känner mig inte ett dugg som tjugo. Jag passar inte alls in på min egen bild och föreställning av vare sig hur en tjugoårig ser ut eller beter sig. Jag antar att det är som mamma säger, att man alltid känner sig tio år yngre än vad man egentligen är. Inte för att jag känner mig som tio år kanske, men i mina ögon, och i min hjärna, är jag fortfarande sexton-sjutton år och undrar vart fan jag kommer att hamna här i livet.

Jag känner mig inte särskilt mycket smartare, inte mer erfaren, inte säkrare och absolut inte mer vuxen idag än vad jag gjorde för fyra år sedan. Och jag tvekar på att natten kommer att skänka mig allt det där som jag tror att en tjugoårig behöver ha. Men vad min hjärna än tror så är jag faktiskt tjugo imorgon. Och vad mitt medvetande än försöker tala om för mig så vet jag ju egentligen att jag är både säkrare och klokare nu än när jag var sexton. Jag är en liten aning närmare mina drömmar nu än vad jag var när jag var sjutton. Och jag har definitivt med erfarenhet, det är bara svårt att fatta det.

Grattis i förskott till mig själv.