dreamer

Det känns inte som att det är sant när jag säger att det idag är exakt ett år sedan jag tog studenten. Det känns helt sjukt att jag inte gått i skolan på ett år och vad som känns ännu konstigare är att jag har vant mig vid det, att det inte känns konstigt att gå till jobbet varje morgon istället för till skolan.

Egentligen skulle min första tanke vara att det inte har hänt särskilt mycket, att jag inte förändrats särskilt mycket och inte heller min omgivning. Om jag tänker efter lite, och räknar med detaljer som på det stora hela kanske inte gör så stor skillnad men tillsammans med många andra små saker är en smärre revolution, har det hänt så otroligt megamycket att jag inte kan fatta hur så mycket saker kan ha hunnit hända på så kort tid. Men precis som skillnaden mellan att vara nitton och fortfarande tonåring mot att vara tjugo och så kallad vuxen känns det inte särskilt stort, inte särskilt annorlunda. Det är först när jag börjar tänka på betydelsen av det hela som jag blir stum av såväl förundran som av surrealism.

Om ytterligare ett år kommer jag säkerligen vara lika chockad över hur fort det året har gått, och hur konstigt men ändå vanligt det känns att vara tjugoett. Men jag ska inte gå händelserna i förväg. Idag ska jag njuta av middag med systeryster och imorgon blir det Göteborg. Sen får den som lever se. Lev väl.