dreamer

Livet svänger och allt kan slå om så himla fort, så fort att jag varken hinner uppmärksamma när, eller ens vad som åstadkommer, förändringen. Idag är en tredjedel av mig försvunnen och pulsen går i hundrafemtio för tillfället. Ingenting snurrar i huvudet utan det är bara tomt, tomt i både huvud och bröst som om någon slitits bort från mig. Om jag inte hade känt hjärtat slå i skrivande stund hade jag nog övervägt att någon stulit det och gömt i en skog någonstans.

Jag blir så förvirrad av de här konstiga slängen, som bara verkar falla över mig från skyn. Det är som om jag inte är fullständig, som om något saknas. Ett par pusselbitar som försvunnit i villervallan att se motivet. Samtidigt kan jag inte ge mig i väg att leta efter bitarna eftersom jag inte har den blekaste aning om var de kan finnas, det känns som att jag är på jakt efter nålar i en höstack ungefär. Eller som en droppe i något av jordens alla hav. Det känns med andra ord som en sådan omöjligt stor uppgift att jag inte vet i vilken ände jag ska börja och därför inte kommer i gång över huvud taget. Men jag måste komma i gång, jag måste ge mig ut och leta och jag kan inte vänta för länge till.

Det är dags att börja ta egna beslut.