Who will I become?
Jaha då var man tjugo på riktigt då. Firade ordentligt med alla möjliga personer. En salig blandning av alla jag tycker om ungefär. Av någon anledning var jag alldeles jättegenerad hela dagen och halva kvällen, annars vart allt perfekt. Minns hela kvällen och känslan dom dyker upp är glad. Glad och lycklig. Det känns inte dögammalt, bara ytterligare ett år äldre och inte så mycket mer med det. Vem vet hur länge jag lever, andas, har tak över huvudet, mat på bordet, alla nära och kära i behåll och går omkring och känner mig lycklig? Det kan ta slut vilken sekund som helst så det är lika bra att åldras med åren och tänka på det som är viktigt. Jag behöver inte oroa mig för någonting. Jag kan inte lösa problem som ännu inte existerar. Jag kan och borde och vill och ska bara leva varje dag och ta vara på alla de där bra stunderna.
Bra stunder är de som räknas. Dåliga stunder för säkert med sig något vettigt de också, men det är lyckostunderna man måste ta vara på allra mest. Som alla leenden och kramar igår, som solpromenaden med en gammal vän idag, som filmkvällen med pappa och som tårtfrukosten i solen.
Klyscha klyscha klyscha. Det är nog så det är trots allt!
