eufori
Sitter här och gråter och ryser helt utan anledning. Lyssnar lite på musik, tittar lite på bilder och läser samma gamla vanliga bloggar så det måste vara känsliga dagen idag eller något.. Känner mig inte deppig utan har bara någon lite sorglig stämning över mig.
I fredags fick jag det klart för mig att man aldrig ska ställa frågan "Varför?" när det gäller livet, för det går inte att vetenskapligt bevisa allting och allting har inte en förklaring, åtminstone inte just på en gång. Kanske får man sin förklaring via någon forskning om tjugo år, eller genom en uppenbarelse på sin dödsdag, eller ifrån någon vis buddha eller så drömmer man om svaret på frågan eller också får man aldrig något svar. Det jag ville få sagt med det hela var i alla fall att sen jag nu konstaterat detta ska jag försöka undvika det där vadå, hur då, varför då, vad beror det på, hur kan det bli så som alltid dyker upp. Inte för att jag tror att det kommer gå särskilt bra. Men inställningen sägs ju hjälpa till lite och jag ska verkligen försöka försöka.
I fredags fick jag det klart för mig att man aldrig ska ställa frågan "Varför?" när det gäller livet, för det går inte att vetenskapligt bevisa allting och allting har inte en förklaring, åtminstone inte just på en gång. Kanske får man sin förklaring via någon forskning om tjugo år, eller genom en uppenbarelse på sin dödsdag, eller ifrån någon vis buddha eller så drömmer man om svaret på frågan eller också får man aldrig något svar. Det jag ville få sagt med det hela var i alla fall att sen jag nu konstaterat detta ska jag försöka undvika det där vadå, hur då, varför då, vad beror det på, hur kan det bli så som alltid dyker upp. Inte för att jag tror att det kommer gå särskilt bra. Men inställningen sägs ju hjälpa till lite och jag ska verkligen försöka försöka.
Annars har veckoslutet varit lite så där halvt bra, har tränat och dragit ned på mina mindre bra beroenden - mycket bra! Har även varit på IKEA med pappa och Katrin och fått lite nya saker till rummet, och tvåhundra sugrör - vad jag nu ska med det till.. Sedan hängde jag med lite gammalt ICAfolk igårkväll och det var trevligt men jag var helt förstörd efter alla tidiga mornar så jag orkade inte gå med ut efter att vi förat. Hade det mysigt ändå. Men ändå.
Får ingen riktig klarhet i vad jag tycker och vill som vanligt. Förnuftet och känslorna inom mig slåss och rivs och sparkas och båda vill ta upp all plats och få bestämma allt. Jag lyssnar alltid på förnuftet i första hand eftersom jag har svårt att släppa kontrollen. Men jag har insett att ju längre tid någon ger mig, eller ju längre tid jag har på mig att ta ett beslut så är det nästan alltid "känslorna" som vinner i slutet. Vare sig det blir bra eller dåligt i längden är det ju i alla fall lycka just då!
Kommentarer
Trackback
