growing old
Vill bara sova och sova och sova. Känns lite som att det är vad mitt liv går ut på nuför tiden. Kommer hem från jobbet, äter, går på träningen eller promenad eller möte och sedan däckar jag i min säng. Aldrig uppe efter tio längre. Jag är typ som en sådan där förtidspensionär, fast att jag jobbar. Och hur tidigt jag än lägger mig är jag alltid lika trött när jag vaknar. Det är något fel på min dygnrytm, eftersom den uppenbarligen inte existerar över huvud taget.
Just nu är jag även väldigt trött på allting runt omkring mig. Trött på att jobba, trött på att äta, trött på att sova och trött på människor. Finns som vanligt ett fåtal som lyser upp lite runt om mig och träffade en av dem igår, en idag. Jag vet inte riktigt vart jag tar vägen, precis som vanligt alltså. Det är precis som vanligt som om livet och världen bara rullar på och jag hinner inte alls med. Tydligen så är det fredag imorgon. Och efter det lördag. Då är det bara en vecka kvar tills det där förödande högskoleprovet som kommer att sänka hela min självkänsla. Får se hur sugen jag är på utgång efter det, men kanske är det precis vad som behövs. Det jag ville komma fram till var i alla fall att det precis lika gärna skulle kunna vara en måndag i januari, eller en onsdag i juni, just nu. För jag har ingen aning om någonting och tiden bara rinner som i ett timglas och jag undrar vart alla de timmar och minuter som är borta har tagit vägen.
Och jag upptäckte att jag skrev 'precis' i ungefär varannan mening. Men det är bara för att det är precis så det känns.
Kommentarer
Trackback
