lev idag, lev imorgon, lev i förrgår
Skriver, klipper, klistrar, lever, andas, går.
Gör allt jag kan för att göra det här meningsfullt. Vissa dagar känns allt så bra, det är svårt att beskriva känslan men det är den där livselden som brinner inuti mig. Andra dagar måste jag kämpa så hårt för att se någon mening med det här. De dagarna, som idag till exempel, ägnar jag all min tid och kvarvarande energi till att göra något. Jag måste fylla all den tiden med något för jag vet att om jag blir sittande, ja, då blir jag verkligen sittande.
Ibland undrar jag om det verkligen är normalt beteende eller borde jag kanske söka hjälp för det? Sätter jag mig då kan jag bli sittande där tills något tvingar mig därifrån. Jag kan ignorera hunger, ringade telefoner, sms. Jag kan strunta i toalettbesöken och jag skulle i princip kunna sitta kvar där tills jag somnade. Stirrande in i en vägg. Med tankarna i femte universumet.
Hur som helst är det något jag försöker undvika eftersom jag misstänker att det varken är särskilt bra för hälsan eller bra för någonting alls. Så jag fyller min tid med annat. Jag läser åtskilliga böcker, jag skriver, skriver och skriver. Jag gör kreativa saker. Och när ingenting längre fungerar går jag ut på promenader. Jag tror att jag känner igen vartenda hus i det här området nu, jag kan varenda gatunamn. Allting för att slippa intet, tomheten, ingentinget.
Idag har jag ägnat tid åt att reflektera över, och skriva ned, mina tankar kring uttrycket Carpe Diem. Tagit världen med storm, kan man väl minst sagt säga om det och det har jag ägnat kvällen åt att dissekera.
Gör allt jag kan för att göra det här meningsfullt. Vissa dagar känns allt så bra, det är svårt att beskriva känslan men det är den där livselden som brinner inuti mig. Andra dagar måste jag kämpa så hårt för att se någon mening med det här. De dagarna, som idag till exempel, ägnar jag all min tid och kvarvarande energi till att göra något. Jag måste fylla all den tiden med något för jag vet att om jag blir sittande, ja, då blir jag verkligen sittande.
Ibland undrar jag om det verkligen är normalt beteende eller borde jag kanske söka hjälp för det? Sätter jag mig då kan jag bli sittande där tills något tvingar mig därifrån. Jag kan ignorera hunger, ringade telefoner, sms. Jag kan strunta i toalettbesöken och jag skulle i princip kunna sitta kvar där tills jag somnade. Stirrande in i en vägg. Med tankarna i femte universumet.
Hur som helst är det något jag försöker undvika eftersom jag misstänker att det varken är särskilt bra för hälsan eller bra för någonting alls. Så jag fyller min tid med annat. Jag läser åtskilliga böcker, jag skriver, skriver och skriver. Jag gör kreativa saker. Och när ingenting längre fungerar går jag ut på promenader. Jag tror att jag känner igen vartenda hus i det här området nu, jag kan varenda gatunamn. Allting för att slippa intet, tomheten, ingentinget.
Idag har jag ägnat tid åt att reflektera över, och skriva ned, mina tankar kring uttrycket Carpe Diem. Tagit världen med storm, kan man väl minst sagt säga om det och det har jag ägnat kvällen åt att dissekera.
Kommentarer
Trackback
