Väntan
Det känns som att mina veckor består av måndagar och fredagar. Det är en ny vecka som börjar och helt plötsligt står helgen och stirrar på mig, bara för att fem sekunder senare ha passerat och ännu en ny måndag och en ny vecka väntar. Vet inte hur det går till men den här hösten har försvunnit i rasande fart och snart är det jul och allt vad det nu innebär.
Är inne i något slags flow där dagarna bara passerar och jobbet flyter på. Långa promenader och kaffedrickande lite varstans hinns med och sedan vet jag knappt vad jag gjort med min tid. Jag undrar om det går så snabbt för att jag slutat vänta på morgondagen hela tiden. För att jag har slutat drömma om framtiden och tänka på vad jag ska göra sen, vänta på att något ska hända, börja.
Vissa dagar lyser lika klart som solen och andra dagar är värre. Tiden är något jag aldrig någonsin kommer att förstå mig på så jag har räknat ut att det är lika bra att låta bli.
