Nu och då, här och nu
Idag är en sådan där dag då jag skulle kunna säga fin och fint en sådär tretusen gånger om precis allting. Det är höst, en riktig septemberhöstdag. Åkte en blå buss i en halv evighet och tittade på skogen som susade förbi utanför fönstret. Det var grönt, brunt, lite gult, lite orange och sol mot klarblå himmel. Jag tänkte på de där fåglarna i mitt bröst som flaxat och stört mig så länge. Såg skogen utanför och tänkte att det kanske var dags att släppa ut dem, släppa taget om dem. Så sorgefåglar, ångestfåglar och flera andra sorters fåglar blev efter åratal äntligen frisläppta. Jag hoppas att de kan söka sin lycka någon annanstans, att de inte kommer tillbaka.
Satt och firade min nyfunna frihet i Gullmarsplan. I solen. I värmen. Köpte frukost på Espresso House och åt nybakade fullkornsscones med cream cheese och hallonsylt. Drack färskpressad apelsinjuice och varm chailatte. Tog fina höstfoton och mådde bra. Tänkte att det är omöjligt att inte älska hösten. Tänkte att jag vore galen om jag inte utnyttjade en sån här dag.
Älskade livet lite mer.
