Run for your life
Idag har jag varit ute och sprungit för första gången på en halv evighet. Typ. Det kändes helt okej, gick bra i början men efter intervallträningar i alla trappor och backar var benen ganska körda, kändes som någon lagt tegelstenar i mina skor ungefär, så efter fem kilometer blev det lite power walk. Folk säger ju alltid att man ska mjukstarta och inte ha för höga mål. Just nu är mitt mål att få samma tid som förra året eller bättre på vårruset.
Känner rätt ofta att jag inte alls lever det liv jag trodde jag skulle göra när jag var 20. Eller det liv jag vill leva. Men när jag försöker ändra något så går det inte heller riktigt bra för då vet jag inte vad jag vill ha annorlunda. Går det att vara mer kluven? Jag undrar om det bara är jag som är knäpp och tänker för mycket jämt eller om det finns folk som är precis likadana.
För jag är ju inte missnöjd. Och inte onöjd. Och jag skulle inte vilja påstå att jag inte är nöjd heller. Det är någon annanstans som skon klämmer.
Time passes by
Då var det fredag igen och den här veckan har, i motsatts till förra, gått evinnerligt fort. Dagarna har bara rusat iväg tack vare sol, utedagar, skogsbesök och långpromenader. Inget utöver det vanliga egentligen men ändå oh så fint.
Denna fredagskväll spenderades också aningen annorlunda. Fotbollssäsongen är igång och årets andra match har de av någon knäpp anledning planerat till en fredagskväll, så inget fredagsmys utan istället två timmars springande och sparkade på en boll. Tycka vad man vill om det men det var ändå rätt så trevligt. Vinst och allt.
Imorgon är det lördag vilket innebär stadsbesök med mamma och sedan 85års kalas. Det blir nog trevligt det med. Sen är jag ensam hemma. Love it.
Det är en saga för god för att vara sann
När orden ekar tyst i huvudet
när allt är tyst omkring
Om stormar viner och gråten river
om allt du älskar just försvann
Backa bakåt, ro i land
hitta lugnet i din hamn
Andas, minns och glöm aldrig bort
i hamnen finns din trygga famn
Livets längsta vecka
Jag har dessutom gått och blivit sjuk men det är smällar man får ta. Nu ska jag krypa ner i världens bästa säng i världens finaste (och för tillfället mest stökiga) rum och bara sova. Imorgon har jag en hel söndag att njuta av och snart är det sommar. Dessutom kommer en fin vän snart hem från äventyr, en vän jag inte sett sedan midsommar ungefär.
Sweet dreams.
never look back
somewhere I lost her
Jag bara undrar hur blev du och jag vi ?
Ibland undrar jag verkligen hur det kan komma sig att vissa dagar känns jättebra medan man andra dagar helst vill dra täcket över huvudet och bo kvar i sängen. Beror det på hur man har sovit? Hänger det på drömmarna? Spelar det någon roll vad man tänker på innan man somnar på kvällen? Är det inställningen inför den kommande dagen som bestämmer?
Eller kan det vara allt på samma gång?
Eller är det något helt annat?
Jag lärde mig ju förra året att man ska försöka undvika "varför-frågorna" i livet eftersom de sällan har ett okomplicerat svar men jag kan ju inte låta bli att fundera. Igår kändes som en riktig skitdag och tisdagar i allmänhet brukar vara rätt deppiga men idag har allt känts bra. Eller är det bara jag som inbillar mig att dagen har varit bra eftersom jag nu på kvällen varit glad?
Eller kan det helt enkelt vara så att humöret gör lite som det vill vissa dagar och att man kan påverka det till viss grad men inte till hundra procent?
Jag undrar jag. Kanske får man alla de här svaren när man ligger på sin dödsbädd och ser livet passera o revy. Eller så får man aldrig några svar. Bara fler och fler frågor.
you make me happy
fire in my heart
Hur som. Det var komplikationerna men sedan var bara mysigt. Vi fikade två gånger om dagen, åkte pulka och blev genomblöta om fötterna, vi hade picknick på farstukvisten och vi solade fast det var en meter snö på marken. Sedan åkte vi hem från landet igen och kom till ett Stockholm där massvis med snö hade smält bort och vårvädret var precis lika härligt. Jag blev bjuden på middag och vin hos min fina vän och hennes föräldrar. Sedan blev det lite jobb igen och det har varit SÅ skönt att äntligen slippa frysa, att sanden i sandlådan går att använda och att barnen tycker att det är kul att leka ute igen. Det har varit SÅ lugnt med bara en halv barngrupp för att många har påskledigt och vi har myst på dagarna.
Idag slutade jag tre men kom inte hem förrän halv sex tack vare det fina vädret. Springturen gick det förstås åt skogen med men en långlång promenad, delvis med radio i öronen och delvis med en fin vän som sällskap, blev det istället. Och det var nog bättre det. Springa kan jag väl göra en annan dag lika gärna.
