Run for your life
Idag har jag varit ute och sprungit för första gången på en halv evighet. Typ. Det kändes helt okej, gick bra i början men efter intervallträningar i alla trappor och backar var benen ganska körda, kändes som någon lagt tegelstenar i mina skor ungefär, så efter fem kilometer blev det lite power walk. Folk säger ju alltid att man ska mjukstarta och inte ha för höga mål. Just nu är mitt mål att få samma tid som förra året eller bättre på vårruset.
Känner rätt ofta att jag inte alls lever det liv jag trodde jag skulle göra när jag var 20. Eller det liv jag vill leva. Men när jag försöker ändra något så går det inte heller riktigt bra för då vet jag inte vad jag vill ha annorlunda. Går det att vara mer kluven? Jag undrar om det bara är jag som är knäpp och tänker för mycket jämt eller om det finns folk som är precis likadana.
För jag är ju inte missnöjd. Och inte onöjd. Och jag skulle inte vilja påstå att jag inte är nöjd heller. Det är någon annanstans som skon klämmer.
