dreamer

Sitter i en park nu igen, funderar över hur jag känner mig. Har fixat allt som har med skolan och göra och har nu femtio minuter kvar att oroa mig på innan allt drar igång. Kvar att ordna är sådant där tråkigt pappersgöra som att adressändra och skaffa någon slags försäkring, det kan nog vara vettigt att ha. På något sätt känns det som att allt det här borde göra att jag känner mig äldre, eller åtminstone lite vuxen, men jag känner mig mest förvirrad och ännu mer som ett barn. Det är så mycket saker som alltid bara gjorts som ja aldrig ägnat en tanke, och helt plötsligt står jag här helt själv och ska ordna upp saker som jag inte ens vet existerar.

Hur som helst tror jag att jag kan argumentera mot alla dem som har sagt att jag flyttar till Sveriges baksida. Det är så fint här, alla är trevliga och jag trivs så bra i min lilla lägenhet. På något konstigt vis känns allt redan vanligt. Som om jag aldrig åkt nån annan buss i hela mitt liv och som om jag alltid bott i mitt lilla rum.

Allt jag önskar nu är bara att jag ska träffa lite fler trevliga typer så att jag kan få lite sällskap, och att min dator håller för annars blir det en halv katastrof när jag ska försöka plugga.