Ingen återvändo
Så var sista dagen förbi. Vet inte hur jag ska känna mig, vad jag ska tycka och vad jag ska tänka. Det kommer att gå så bra, säger alla. Du kommer att få så roligt, säger dom.
Jag är mest bara ledsen. Ledsen för precis allt. Vad jag än gör tänker jag bara att "det här är sista gången". Sista gången jag låser upp dörren, sista gången jag går den här vägen, sista gången jag sover i mitt underbara rum, sista gången jag sitter på altanen, sista gången jag ser mina barn, sista gången jag träffar mina kollegor.
Det känns så fel. Så fel att bryta upp när jag är så lycklig, mår så bra, känner att allt verkligen är rätt. Men jag vet inte om det egentligen är så eller om det bara är flyttnerver. Jag ville ju det här. Vill det här. Det är min dröm och äntligen är det dags att leva den.
Jag bara avskyr så otroligt mycket att inte veta vad jag har framför mig, vad som väntar. Ovissheten. Jag avskyr att inte ha kontroll, inte veta.
Men det blir nog bra. När jag väl är där, känner mig hemma och har hittat min nya plats. Det är bara så skrämmande. Livrädd är det bästa ordet för alla känslor.
