Lycka. Nu.
Och så var det hela igång. Jag funderar fortfarande mycket på hur jag borde känna mig, sedan kommer jag på att det finns väl inget borde, alla känner väl sina egna känslor. Men då kan jag inte komma på vilka mina känslor är och då är jag tillbaka på det där borde för att försöka få någon slags uppfattning.
Det där med känslor alltså. Det är mer diffust än drömmar som åker bergochdalbana. För drömmar kan man i alla fall avfärda som nonsens och hjärnans påhitt ifall man inte orkar tänka mer. Känslor är lite svårare att avfärda. Känslor finns ju, de är äkta och framförallt, de känns. Att däremot trassla ut alltihop för att få någon rätsida, för att fatta vilken känsla man känner, det måste vara livets stora gåta.
Jag har i alla fall gett det ett försök och kommit fram till att jag tror att jag är glad. Igår var en lååååång och låååångsam dag med alldeles för mycket information och sittande. Som tur var satt vi på sköna stolar så det gick att ta en power nap här och där. Kvällen var trevligare då nollningen startade och vi fick chansen att lära känna varandra lite bättre. Vi drack vin i en park och fotade lite olika konstiga och mindre konstiga saker.
Idag var en ny dag med ännu mera information och på förmiddagspasset dessutom obehagliga stolar... Lunch åt jag tillsammans med fyra andra, varav en, eller kanske två, kommer att hamna i samma "klass" som mig genom hela universitetstiden. Om ingen av dem hoppar av, vill säga.
Eftermiddagspasset var lite nyttigt och lite tråkigt och då gick vi hem efter hälften. Hoppade dessutom över nollningsgrillen eftersom det skulle bli regn och fick lite vettiga saker gjorda här hemma.
Nu glömde jag helt bort att det var känslor jag diskuterade och börjar bli trött i fingrarna så avrundar det hela med en snabb genomgång av alla känslor jag känt och lyckats identifiera sedan igår.
Glädje, lycka, lättnad, förvirring, ensamhet, trygghet, hopp, tvivlan, längtan, rädsla, tro, trötthet, uttråkning, lugn och förväntan.
Det får duga.
