dreamer

Äntligen. Oron var värst så länge jag var kvar i Stockholm och det bara var en mängd avsked som stod på schemat, och självklart när familjen lämnade mig för att återvända hem. Nu när jag är här och har landat känns allt underbart. Jag har haft tre hektiska dagar med inflyttning och inredning, avskedsmiddag på världens vackraste restaurang, påhälsning hos släktingar och en systerdag.

Jag har äntligen lyckats få ordning på allting, i alla fall nästan allting. Registrering av kursen är avklarad, skolan är hittad, samlingsplatsen inför imorgon är hittad, busskort köpt, karta införskaffad, busslinjer och hållplatser funna och jag har till och med lärt mig hitta någorlunda bra i stan. Idag åkte jag med fina syster (som jag ser alldeles för sällan men hoppas se mer av nu när vi bara bor 20 minuter ifrån varandra) till Ikea och handlade en bokhylla eftersom mina böcker sorgligt nog inte fick plats från början. Pappa föreslog att jag skulle byta till villan istället för lillstugan som jag bor i för att få plats med allt, han är rolig, han.

Nu sitter jag vid något vatten i en mysig liten park med något namn jag inte känner till. Jag har dessutom träffat två trevliga personer som också ska börja plugga men tyvärr inte samma program som jag, vilket var tråkigt. Men jag yror nog att det här kan bli bra. Nu när jag slutat oroa mig. Det blir nog mer än bra. Kanske till och med jättebra!