Never ask me why

I Stockholm igen, efter vad som känns som väldigt lång tid men samtidigt känns det som alldeles nyss. Varenda gång jag tänker på det där med tiden blir jag helt yr i huvudet för jag får inte riktigt ihop det. Saker och ting känns precis som vanligt samtidigt som de känns helt nya och ovanliga. Platser känns helt obekanta men också alldeles som hemma och att umgås med personer känns som att jag inte gjort något annat den senaste tiden men ändå känns det som att vi har blivit helt olika.
 
Jag förstår inte hur det kan vara likadant men ändå precis tvärtemot det vanliga. Jag förstår inte varför Stockholm alltid får mig att känna mig både glad och ledsen. Jag får ingen ordning på hur det kan vara precis det jag vill samtidigt som det är det minsta jag vill i hela världen. Eller hur Stockholm alltid kan vara precis det jag förväntat mig men ändå förvåna mig. Känslorna är så blandade när jag är här hemma och på något vis vill jag inte riktigt kalla det för hemma längre. I många avseenden är det ju hemma, men det som är just hemma finns ju inte kvar. Tryggheten i att veta vad som finns i kylskåpet, vart handdukarna finns, i vilken låda kapsylöppnaren ligger och att sova i min egen säng i mitt eget rum finns inte kvar och jag kommer inte att hitta det än på många år. Inte förrän jag har byggt upp mitt eget hem.
 
Samtidigt fick jag det poängterat för mig att hemma är inte en plats eller ett hus, hemma är där man känner sig hemma, där familjen finns, där allt som ligger nära hjärtat finns och där man känner sig trygg. Så mycket har hänt senaste tiden att jag vet inte vart allt det här är längre. Det är omvälvande. Det är förvirrande. Det är stressande och ledsamt men det är bara i Stockholm jag känner det. För det är i Stockholm förändringarna sker utan att jag märker av dem. När jag är hemma i Göteborg är jag med om alla förändringar och det blir lättare att ta dem till sig, att genomgå någon slags process och sedan lära sig leva med det nya. När allt bara kastas över en under två veckors tid och man knappt hinner landa innan det är dags att åka iväg igen så blir allt bara kaos och uppochner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0