glöm inte vem du är

Av någon anledning blir det alltid jätteknäppt när jag försöker lägga in många bilder i ett inlägg via "blogg-appen". Jag borde sluta med det men det går ju så mycket snabbare än att behöva ladda in alla bilder på datorn. Den där datorn som knappt används längre. Hur som haver går det ju att fixa till snyggt när jag använder en dator igen, så då kan det gott vara fult några dagar bara för att jag ska slippa krånglet.
 
Min semester har i alla fall inletts på bästa, tänkbara vis. Jag var i och för sig väldigt, väldigt arg den första natten, men sånt lägger sig för jag övar ju på att skita i dem som är idioter. Därefter följde fem fina dagar på Gotland. Jag har tagit de mest underbara bilderna, nästan så att jag tror att jag varit utomlands. På Gotland träffade vi släktningar, kusiner, sysslingar och sådana. Vi vandrade gata upp och gata ner, gick vilse i Visby. Vi åkte runt med bilen över halva ön, såg vackra vyer, grottor, loppisar, åkrar och ängar. Vi letade efter mysiga cafér och drack minst två koppar kaffe varje dag.

Jag läste min bok, löste mina korsord, fotograferade sådant som gjorde mig glad och försökte verkligen glömma bort livet i Stockholm. För ibland blir jag bara så förbannat trött på allting som är där, allting som är vanligt, allting som är hemma. Och om ynkliga fem dagar får jag svar. Fri eller fastlåst. Trygghet eller självständighet.
 
Eftersom jag jobbar i två veckor nu tog jag tillfället i akt och åkte vidare ner till landet. Jag hann knappt vara hemma för annat än några timmars sömn, uppackning, ny packning och en tur till soptippen. Nu har jag även med mig två fina dagar från Trosa Skärgård, med trettio grader varm, båtutflykt, sol, bad, grillning och bara sommar.
Riktig.
Jävla.
Svensk.
Sommar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0