Upp flyga ordet, tanken stilla stå. Ord utan tanke aldrig himlen nå.

Förra året den här tiden vet jag inte alls riktigt var jag befann mig. Jag undrar om det är så att när man försöker minnas och återskapa det förgågna så överdriver man alltid? Antingen tycker man att precis allting var underbart, att man var så lyckligt och att livet inte kunde ha varit bättre. Eller också så var man så otroligt ledsen, allt var så hemskt och den här tiden, det här året är minst hundra gånger bättre.

Jag undrar om det är sådär som med drömmar. När känslorna man känner i drömmar är så mycket starkare än i verkliga livet, som att när man är rädd i en dröm då är man verkligen verkligen rädd, man vet knappt vad man ska ta sig till. Eller om man är ledsen i en dröm så gråter man floder och hav, är helt otröstlig, fastän det man är ledsen för kanske inte alls är särskilt stort.
 
På något sätt känns det som att hjärnan försöker lura en lite, på något sätt. Eller som att det är någon slags försvarsmekanism, något som kroppen och hjärnan vill att man ska glömma eller minnas och därför är minnet lite förvrängt och inte alls som det var på riktigt. Hjärnan kanske bestämmer sig för att minnas de delar som är mest skonsamma, de stunder som gör mig lycklig just idag. Kanske minns jag juni förra året som helt underbart bara för att jag idag blir lycklig av att minnas det på det viset. Eller också minns jag juni förra året som en riktig skitmånad bara för att jag ska känna att allting är så mycket bättre nu?
 
Antingen eller, att vara eller att inte vara. Evigt massa svammel och tankar som egentligen är alldeles för djupa, för krångliga och för invecklade för att försöka sätta ord på. Jag är inte ens säker på om jag gjort dem rättvisa, om jag kommer att förstå hur jag egentligen tänkte när jag ser tillbaka på det här. Jag vet inte ens om jag kommer fatta om jag läser det här om några timmar igen

Tänk, att man kan ägna så mycket tid och att tänka och sen inte ens kunda formulera sina egna tanker, eller fatta vad det egentligen är man har tänkt.

Upp flyga ordet, tanken stilla stå. Ord utan tanke aldrig himlen nå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0