Vi vet ingenting nu, vi vet inget idag

Jag har gråtit så mycket den här helgen. Jag har gråtit lyckotårar, glädjetårar, avskedstårar, ledsentårar, en period i mitt liv är snart över-tårar och ilsketårar. Det är konstigt egentligen att så pass olika känslor alla får samma resultat. Känslorna, tillfällena, är så olika men det slutar ändå med att jag börjar gråta.

Det är kanske fel på kopplingen någonstans, det kanske slirar lite med alla nervtrådar och allt vad det nu heter. Jag kanske har slagit huvudet så många gånger att jag förlorat några viktiga hjärnceller.

Vem vet, inte du, vem vet, inte jag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0