dreamer

Deppigt värre, verkar det som hela tiden. Det är inte så egentligen. Jag har haft några riktiga skitdagar denna vecka och bara längtat bort från allt och jag vet ju varför också. Det är för att ansökningen till universitet öppnar nu och i tanken bor jag redan i en annan stad och gör precis det jag känner för men i verkligheten jobbar jag kvar här, har flyttat hem till pappa igen samt velar om linje och oroar mig för framtiden. Det blir liksom en krock mellan dröm och verklighet och jag är inge vidare på att hantera det. Jag har iallafall nästan bestämt mig nu och jag vet att så fort jag skickar in ansökan kommer all kännas bättre. Då kan jag längta och drömma om min framtid men ändå leva i verkligheten. Det är när jag har beslutet hängande över mig som jag försöker låta bli att tänka på allt och det funkar... inte särskilt bra.

Har haft många fina dagar den här veckan också. Det har varit soligt och varmt på eftermiddagarna, jag har promenerat varje dag med bästa musiken i öronen. På jobbet har jag fått tusen mysiga kramar av mina gosiga barn och jag har fikat med mamsen. Idag har jag även köpt en spikmatta för endast sjuttio spänn så nu ska här slappnas av igen! Som jag har saknat det.

Allt kommer att bli bra. Allt är bra, bara jag vill att det ska vara det.