På något sätt känns det inte så hemskt som jag trodde att det skulle göra. Jorden gick inte under, det kommer alltid nya tillfällen och ibland måste jag faktiskt få tänka på hur jag mår och vad jag orkar. Det är inte hela världen att komplettera en inlämningsuppgift.

Förutom skolan känns livet lite suddigt och obekant för tillfället. Jag mår bra mest, är glad oftast. Lycklig större delen av tiden. Är fortfarande fast besluten om att det var helt rätt val att flytta hit, trivs med allt och alla. Är så lycklig över att ja träffat de personer jag träffat, att jag blivit så nära några av dem. Apsireringen till studentföreningen tar sin tid, det krävs en hel del arbete och engagemang men det är bra. Det är ett underbart gäng och vi har kul ihop. Det känns skönt att faktiskt engagera sig i något som inte handlar om skolarbete. Igår jobbade jag på studentpuben för första gången, innan dess har jag jobbat på två sittningar. Det är långa pass, med så roligt och givande på många sätt. Hoppas att jag klarar mig hela vägen men har bestämt mig att inte oroa mig, inte vara nervös och inte fundera för mycket över det. Det tjänar ändå ingenting till att oroa sig innan. Kommer jag med har jag bara oroat mig i onödan och kommer jag inte med så vill jag inte känna att ja förstört tiden under aspningen med att vara rädd och orolig, jag vill känna att jag faktiskt hade roligt.

Och det var den senaste tidens djupa tankar, det.