Vad vore jag utan mina andetag
Det händer mycket nu. Har inte lyckats ta mig tid varken till att skriva eller ens försöka formulera något vettigt. Tankarna snurrar runt på högvarv och det som ena sekunden känns bra är i nästa stund bara förvirrande. De senaste tio dagarna har varit... intensiva, är nog rätt ord. Det har hänt saker hela tiden och jag har knappt fått en chans att stanna upp och reflektera över något. Det går bra ihop med mina planer på att sluta överanalysera allt som händer. Det går mindre bra ihop med mina planer på att faktiskt förstå någonting av tillvaron runt omkring mig. Jag börjar fundera på om jag verkligen behöver tänka så mycket som jag gör, börjar ifrågasätta allt jag undrar över. Ibland kanske det bara är bättre att flyta med i, låta sig svepas med i de känslor jag känner just för stunden och faktiskt lyssna på något annat än mitt förvirrade huvud. För jag tror inte att mitt huvud alltid är så smart. Jag tror mitt huvud försöker lura mig för att jag är livrädd att göra vissa saker, och det beror antagligen mer på min egen inställning än på att det faktiskt skulle vara farligt.
I helgen har jag mått så bra. Vi hade myskväll i fredags. Först plugg och sen middag, idol, chips och bara massa tjejsnack, helt välbehövligt för det var alldeles för länge sen sist. I lördags var jag hos fina syster, vi bakad bullar, drack kaffe, åt lunch och bara umgicks. Sedan tog jag tåget till Stockholm. Fina, underbara, älskade Stockholm. Hade filmkväll med andra syster. Mera chips och dip och gamla filmer. Bara så enkelt. Jag har saknat enkelheten. Ibland blir det så jobbigt med att vara här för på något vis måste jag hela tiden anstränga mig, vara med, försöka. Att bara vara är svårt när man ska försöka lära känna personer. Så fredag och lördag var bra för mig.
Därefter var det dags för Sjöslaget. Det var en upplevelse det. Men det får nog stanna så. Hemma i Göteborg igen och imorgon är det dags att försöka ta tag i skolan och livet igen. I alla fall lite mer än jag gjort tidigare.
Kommentarer
Trackback
