dreamer

Helgen har varit omvälvande på många sätt men just nu känns det mycket bättre. Det som inte dödar stärker, heter det ju, och jag börjar nästan tro på det. Eller våga tro på det i alla fall. Jag har sovit knappt fem timmar per natt den senaste veckan och börjar bli slutkörd både psykiskt och fysiskt, så idag ska jag hem till Hanna, äta pizza och spela bingolotto. Som riktiga gamla pensionärer.

Trots att det är så mycket är jag genomlycklig. Allting är egentligen så mycket bra, jag är fortfarande så oerhört tacksam över allting jag har här nere. Och så oerhört glad att jag faktiskt vågade ta steget och flytta hit. Det är det bästa som har hänt på länge, även om det är krävande på väldigt många sätt.

Igår jobbade jag, från klockan tolv på dagen till halv tre på natten. Det var nästan det roligaste jag varit med om sen jag kom hit. Vi var ett härligt gäng på omkring åtta-tio personer och vi hade så roligt, även om det var stressigt och jobbigt också. Men det roliga tog över, det var så underbart att kunna känna sig avslappnad i sällskapet och verkligen känna att jag trivdes.

För jag trivs. Jag trivs så bra. Och jag vill aldrig att den här känslan ska försvinna.