And I don't want the world to see me

Long time, no see, kanske man kan säga. Jag har firat två veckor som Göteborgsbo och idag är det precis två veckor sen skolan började. Bara för att göra mig själv lite mer förvirrad vaknade jag upp imorse utan den blekaste aning om var ja befann mig. Jag visste att jag borde varit på jobbet eftersom klockan var så mycket men eftersom jag inte låg och sov i min egen säng i mitt eget rum så antog jag att jag hade semester och var bortrest. Sen slog det mig att jag pluggade och därmed befann mig i Göteborg och vidare kom jag fram till att jag visst låg i min säng i mitt rum. Bara att den sängen och det rummet inte riktigt känns som mitt än.

Ungefär så mycket har jag fattat att jag faktiskt är här och att mitt fina, älskade rum i Stockholm inte ens existerar längre.

Senaste dagarna har varit rätt intensiva, kanske kan vara anledningen till min förvirring imorse. I söndags gjorde jag allt sånt där nödvändigt som man nu måste göra när man bor själv. Det är verkligen den största nackdelen med att bo ensam, tvätten är alltid smutsig tills jag bestämmer mig för att tvätta och disken står alltid kvar på precis samma ställe som jag lämnat den.. Så i söndags blev det en halv storstädning. Sedan har det varit nollning i princip varje dag och jag tror att ja börjar bli lite sliten, men å andra sidan är det bara tre och en halv vecka av mitt liv och jag ångrar ingenting så jag klarar nog av tio dagar till.

Skolan glöms lätt bort, jag har fortfarande bara fått en bok så jag kan inte riktigt plugga så mycket som jag borde och så har vi dessutom haft en underbart rolig del i kursen som kallas gestaltning, eller något liknande. Så idag ska vi spela upp en abstrakt tolkning av några av barn konvevtionens-nånting. Typ ungefär så, ja.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0