Fri som en fågel

Befinner mig i en sådan där liten rosa skimmrande bubbla för tillfället. I ett land med regnbågar, fågelkvitter och stämningsfull musik. Jag vill inte försvinna ut från den bubblan, jag vill stanna kvar här för alltid.

Jag vill fortsätta gå omkring med den här känslan i bröstet om att ingenting är omöjligt, med tanken att jag kan göra allt jag vill, tron att jag är så stark att jag aldrig kommer falla igen, hoppet om att skapa någonting och drömmar om framtiden.

Inuti i mig brinner den där elden igen, den där skaparglädjen och lusten att bara skratta, högt och länge. Jag undrar om det är lycka, eller bara en kort stund av eufori. Eller om det är en av alla de där känslorna som jag inte lyckas sätta ord på.

Och allra sist undrar jag vad det kommer ifrån, och vad det innebär. Och allt som hör där till.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0