I only dream in black and white

Idag är det exakt fem år sedan jag bytte gymnasium. Fem jäkla år. Fem år låter så mycket men det känns, kanske inte precis som nyss, men ändå rätt nyligen.

Jag har sagt det förr och jag kommer säga det igen, jag är rätt dålig på att leva i nuet. Lever mest i framtiden och väldigt mycket i dåtiden. Och därför måste jag självklart fundera på hur livet hade sett ut om inte den där syo-tanten hade ringt mig just precis den där torsdagen för fem år och en dag sen. Jag undrar hur och var jag hade befunnit mig idag om jag inte hade bestämt mig för att ändå testa den där nya skolan för fem år sedan.

Tänk om jag inte hade vågat, velat eller något annat. Tänk om jag inte hade trivts den där första dagen och bestämt mig för att gå tillbaka. Jag minns bara att min enda tanke var "det kan i alla fall inte bli värre än vad det är nu". Och det kunde det nog inte heller ha blivit, för så dåligt som det var har jag aldrig varit med om varken förr eller senare. Men 'tänk om' finns ändå alltid där, tänk om jag hade stannat kvar, hade jag då vant mig? Hade jag bytt skola ändå, bara lite senare? Hade jag hoppat av eller skulle jag ha vant mig? Skulle jag ha lidit igenom hela gymnasiet bara för att klara av det?

Antagligen skulle jag stannat kvar. Jag är inte den som avslutar saker. Eller åtminstone var jag inte det då. Så om den där dagen för precis fem år sedan bara hade sett lite, lite annorlunda ut, vem vet var jag skulle befunnit mig idag då.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0