Stad i ljus
Så var jag i Stockholm igen. Underbara, fina, älskade, efterlängtade, vackra, saknade Stockholm i mitt hjärta. Jag var så lycklig hela tågresan hem, det var soligt hela vägen, lugnt och stilla. Nästan som att någon där uppe visste precis vad jag behövde. Sedan är ju Stockholm precis som alltid vanligt, men ändå aldrig vad man förväntat sig.
Jag mötte pappa. Fina, snälla pappa. Sedan hälsade jag på jobbet. Som jag har saknat det. Jag har saknat alla som jag jobbat med, alla är olika men de har gjort så mycket för mig, betytt så mycket för mig och många av dem har trott så otroligt mycket på mig. Det har hjälpt mig, och det har inneburit så mycket för att jag är den jag är idag. Sen alla barnen förstås. De kände igen mig, jag fick tusentals kramar, de sa så underbara saker. Så mycket känslor och närhet och omtanke och kärlek. Förstår inte riktigt hur jag har klarat mig utan allt det i en hel månad. Sen mötte jag lilla mamma. Kloka, fina mamma. Som alltid har bra svar och bra frågor och kan och vet allting. Det kanske är en sån där känsla som aldrig försvinner. Att föräldrar vet precis allt i hela världen, så har det alltid varit och kommer alltid vara.
På kvällen fick jag äntligen träffa fina vänner. Har saknat mina vänner här också. Bara enkelheten i att redan känna varandra, inte behöva bry sig så mycket, inte behöva tänka så mycket. Bara vara. Precis en sådan kväll jag behövde. Och än har jag tre dagar kvar i denna underbara stad.
Kommentarer
Trackback
