Solkyssar och tisdagstankar
Sitter i solen och är rätt allmänt glad på livet. Har haft en fin helg med påhälsning av Frida. Vi pratade ikapp, gick solpromenader, åt glass, drack vin och bara umgicks. Det är så konstigt att ses så sällan, att inte kunna slänga iväg ett sms, dra på skorna och gå fem minuter och möta varandra. Det känns så ovanligt att prata så sällan och ses ännu mer sällan, att avståndet är fleraflera mil istället för bara några hundra meter. Men livet förändras och även om det faktiska avståndet har växt så är allt ändå som vanligt när vi ses, och det känns ungefär som vanligt, som att vi inte alls bor i två olika städer i det avlånga landet.De två dagarna som passerat denna vecka har jag hunnit utnyttja väldigt väl. Tre jobbiga samtal som jag dragit mig för att ringa är nu avklarade, jobbintervju är planerad i veckan och livet rör sig liksom framåt. Så snabbt som vanligt. Snabbare än jag hinner med. Sju månader känns som två och vintern är slut men det känns knappt som att den har börjat. Snart är det sommar igen och jag fattar inte alls vad som händer. Men det är väl det som är charmen med livet.Det passerar medan vi funderar på hur vi bäst ska ta tillvara på det.Vi oroar oss för saker som sker på två sekunder och man fattar inte vad man var orolig över.De stunder vi tar vara på formar oss och de stunder vi låter passera i periferin formar oss utan att vi är medvetna om det.Livet är det där som bara händer och hur det blir är det ingen som vet, det enda vi vet är det som redan varit.
Kommentarer
Trackback
