dreamer

Snart är det december och jul igen. Det känns som att åren bara springer förbi utan att man hinner reagera, reflektera. Sådär som alla vuxna sa när man var liten "oj, oj, oj, vänta du bara, nu tycker du att tiden går långtsamt men när du blir vuxen kommer du tycka att åren bara går och går.". Jag tyckte det var lite fånigt då. Kunde inte föreställa mig hur ett år kunde gå snabbare bara för att jag blev äldre. Nu plötsligt är man där själv och förstår precis vad folk menade. Jag har alltid haft ett oerhört bra minne, kunnat placera in händelser på rätt dag, månad och år när de än hände. Nu börjar alltihopa flyta ihop till en enda röra. Minns inte längre vilken jul jag spenderade var, när det nu var jag var utomlands senast, var jag firade min senaste födelsedag eller vilket år som jag tog studenten. Det känns oftast som att allting kunde hänt både i förra veckan men också för tre år sedan. Ibland upptäcker jag till och med att något jag tror hände för ett par tre år sedan egentligen hände typ 2007. Och då kommer jag på att det faktiskt har gått åtta år sedan det var 2007. ÅTTA ÅR. ÅTTA ÅR ÄR TYP HALVA MITT LIV. Tänker mitt huvud då. Och så är åtta år numera en tredjedel av mitt liv och där står jag och fattar ingenting.

 

Hur som helst så startade jag denna snurriga tankegång eftersom jag har gått och längtat efter snö i flera veckor. Idag tittade jag igenom mina gamla sparade bilder från hårddisken och då hittade jag den här bilden på vårt gamla hus. Jag tycker verkligen att den är helt fantastisk. Längtar efter snö och längtar till att kunna rulla i den, pulsa i den, bygga snögubbar av den och åka pulka på den. Jag älskar att bo i ett land med årstider.

 

I hallen finns även en början till en fotovägg. Pappa tyckte att fotona

hade passerat sitt bäst före-datum och frågade om jag inte hade
några nytagna bilder av familjen. Men jag tycker om de gamla bilderna.