Singing in the rain
Ibland känns allting bara lite lättare, lite roligare, lite finare och lite bättre. Just nu är en sådan period. Det är lite roligare att jobba, alla personer jag träffar är lite trevligare än vanligt, alla kläder är lite finare, det är lite lättare att träna, det är lite roligare att göra saker. Och så vidare och så vidare.
Det känns som att jag är inne i ett sånt där carpe diem-flow, där varenda tanke jag tänker och varenda sak jag säger. gör, fotar skulle kunna få hashtagen carpe diem. Det är en trevlig känsla. Men jag är ju också en periodare, så jag är ganska medveten om att det är en känsla som kommer och går. Jag försöker lära mig att acceptera att det är så saker i livet fungerar. Ibland finns allting där och ibland gör det inte det längre. Just nu är det här och jag njuter av det. Jag går runt med ett fånigt leende på läpparna. Jag snörar på mig mina rosa skor och traskar ut. Jag dricker vin och njuter av lediga dagar under helgen.
Och appropå periodare. Jag sa ju att jag började lyssna på Jessicas och Lovisas pod. Nu har jag gått och köpt deras böcker också. Och så har jag ägnat dagen åt att skriva in i kalendern när och hur jag ska träna. Och så har jag lyssnat på ytterligare några avsnitt. Jag har en vag aning att jag blir lite för beroende av saker lite för enkelt. Och jag har en vag aning om att jag kanske kraschar snart, ångrar att jag gick all in med nya kläder och böcker och planer och mål och gud-vet-vad. Men vad är livet utan lite skarpa svängar fram och tillbaka. Och vad är väl livet utan både lyckanden och misslyckanden, både framgångar och motgångar.
Kommentarer
Trackback
