i ditt öga var en storm jag såg


lost in translation

Jag vet inte vad jag är och vad jag vill och hur jag är och när jag är. Jag vet inte vad jag gör och vem jag vill träffa och egentligen är det inte mycket jag vet. För tillfället vet jag inte ens om jag är glad eller om jag är något annat. Jag vill inte gråta och inte skratta. Jag vill inte göra något men jag vill abso-abso-aboslut inte göra ingenting. Jag vet bara inte.

Finns det någon jävel i denna värld som kan ge mig något svar?

beauty and the beast

När människor känner att de fastnat i gamla vanor och att de inte trivs brukar de försöka göra något åt det. En del kanske tar ett par dagars semester, reser någonstans och vilar upp sig. Andra försöker bara bryta vanorna och göra något annorlunda. Jag har insett att jag byter ut delar av mig själv istället. När jag är trött på den tillvaron jag lever i så förändrar jag något med mitt utseende. Jag byter hårfärg, frisyr, kläder eller något liknande. Det är som om jag genom att förändra något med mitt utseende hoppas på att jag ska kunna byta bort en del av den där gamla Frida som jag inte längre vill vara. Det är som att man kanske möblerar om i sitt rum när man behöver lite förändring - jag möblerar om mig själv lite grann. Egentligen vet jag inte hur mycket det åstadkommer, det är nog mest en sådan där psykisk grej som känns bra för mig och det räcker nog egentligen. Det känns bra.

Mina två senaste förändringar känns bra i alla fall. Jag har lagt mitt evighetshalsband på hyllan och gjort en ny piercing. Det betyder egentligen ingenting och borde inte göra den minsta skillnad men för mig så är det ett steg vidare. En process där jag rensar bort det som är gammalt och utslitet och uttjatat i mitt liv och gör plats för mina nya tankar och idéer. Det är som att jag genom att ta bort en del av det som brukade vara Frida kan göra plats för den där nya Frida. Och det behöver inte ens vara särskilt mycket. Jag måste bara veta att jag kan och gör det jag vill.


play me

Helgen blev precis tvärtemot vad mina känslor försökte övertyga mig om efter jobbet i fredags. Jag spenderade två timmar på gymmet och åkte sedan hem, hade idolkväll tillsammans med Gustav och Bella och åt godis. Lördagmorgon insåg jag att träning var uteslutet men att jag absolut INTE kunde stanna hemma hela dagen så jag åkte in till stan och upplevde det bästa lyckoruset på länge. Jag tittade i affärer och tänkte på jul och julklappar och julmys och var allmänt lycklig. Jag kände att materielllycka visst existerar eftersom jag blev gladare och gladare för varje affär jag besökte.

Efter ett par timmar på stan insåg jag att jag behövde en förändring och sagt och gjort blev det en tur förbi Skanstull innan jag åkte till Farsta och impuls-hälsade på Frida. Födelsedagsfirande och utgång på kvällen och jag var lycklig rakt igenom, hela dagen, varje timme och minut.

Söndag fånlog jag hela dagen och det kan nog vara den där dagen efter-känslan som skänker mig lugn, eller också var det bara en bra dag för jag insåg att mitt liv verkligen var perfekt. I alla fall under de tre dagarna som passerat.

day nine


- a photo of you as a baby


day eight


- a photo of your family


day seven


- a photo of your best friend


.

Kan någon bara ge mig en god-damn-it-jäkla-cigarett. Snälla?!


jag vet att det är sent men jag ligger vaken

Då var det fredag igen och trots att jag längtat efter helg hela veckan är jag inte ett dugg nöjd nu när den äntligen kommit. Det är lite som med julafton, man förbereder, längtar och väntar och sedan när det blir dags känns det som ett platt fall - det var inte alls lika roligt som man väntat sig och i själva verket var det förberedelserna och längtan som var det bästa med allting.

Precis så känns det nu också, nu när fredagen är här och jag har två dagar att uthärda utan egentliga planer. Fast jag ju har planer. Jag både längtar och inte längtar till måndag då det blir jobb igen. Vilket kul liv man har alltså. Är jag verkligen nitton eller är jag typ nittiosju?

Sorgligt.

day six


- a photo of you and someone you love


day five


- a photo that makes you laugh


sleepless as always

Att ha sömnproblem innan man ens har fyllt tjugo år gammal känns ju inte direkt idealiskt. Därför håller jag nu på att brottas med dem för att slippa slösa 150:- för att gå till en läkare som säger åt mig att göra sådana saker jag redan vet att jag borde göra.

Frukost, lunch, mellis och middag varje dag. Träning onsdag, fredag/lördag, söndag/måndag beroende på jobb- och helgschemat. Gå och lägga mig när sömntåget kommer. Kliva upp när klockan ringer. Sysselsätta mig på dagtid.

Det går ganska bra. Jag äter de flesta målen mat, brukar bara missa frukost och ibland lunch eller middag om det är något äckligt. Har gymmat idag i en timme och fyrtio minuter och har druckit mina två liter vatten och jobbat sju timmar. Nog borde väl mina ansträgningar ändå ge litelitelite resultat.

day four


- a photo of the last place you went on holiday


all my life

Somna. Sova oroligt. Somna om. Vakna. Dricka te. Promenera. Jobba jobba jobba. Promenera. Äta middag. Ligga på spikmattan. Somna. Sova oroligt. Somna om. Vakna.

Mitt liv är lika oförutsägbart som det är spännande. Alltså inte det minsta. Ska packa väskan med gymkläder nu så att jag kan ta med den efter jobbet imorgon. Det spelar ingen roll hur trött och sliten jag är. Imorgon ska det bli träning för utan fotbollen är den enda motion jag får mina promenader och det räcker inte långt. Träning onsdagar, fredagar och antingen lördagar eller söndagar ska det bli nu. Ska lära mig att hålla mina sovvanor även på helger så att jag kommer upp relativt tidigt.

Det är så dags att börja med det livet nu. Nu när det inte finns något annat liv att leva och ingen annan än jag egentligen bryr sig om hur jag mår.

day three


- a photo of you


tre dagar

Jag känner att jag behöver lite terapi. Funderar på att baka på onsdag eller fredag då jag slutar tidigt. Ett ordentligt bullbak på ett par timmar skulle nog vara bra för kropp och själ.

Orkar inte med någon promenad nu och är lite irriterad över att kvällens planer ändrades, meningen med mina dagar är ju att jag ska ha så lite tid som möjligt till att bara sitta för mig själv eftersom det är den tiden som drar fram mörker och kyla i mitt bröst. Nu ska jag dricka mjölk och lägga mig på spikmattan i alla fall. Byter ut de gamla beroendena mot nya, lite mindre ohälsosamma.

trouble is her only friend


Som man bäddar får man ligga heter det och jag har verkligen bäddat ned mig ordentligt nu. Det är få vanor jag har som jag själv kan påverka i dagsläget. Och de få saker som jag kan påverka i mitt liv kontrollerar jag med järnhand som kompensation. Det är inte särskilt smart. Men det är mitt sätt att fortfarande känna att jag har kontroll över mitt eget liv fast jag egentligen känner hur det rinner som sand mellan mina fingrar.

Och jag har tagit en paus med fotbollen. Bra eller dåligt kan man ju fråga sig. Jag som inte skulle isolera mig.


day two


- a photo of yourself a year ago


poesi för fiskar

Poesi för fiskar - Ta Mig, helt jäkla värt att se. Min första reaktion är självklart den där förutsägbara och det är så hemskt. Klippet är lite roande, något de driver om och som därför känns lite oseriöst och kul. Vid närmare eftertanke är det inte alls roligt utan bara hemskt. De har ju vänt på en vardaglig situation och till viss del kanske den känns aningen överdriven men det är inte mycket, och inte för alla skulle jag tro.

Mest är nog det hela bara sorgligt. Och tänkvärt.


day one


- your facebook profile photo


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0