en främling, en annan än jag
Ibland önskar jag att jag kunde vara någon annan. Eller inte någon annan egentligen, utan vara den som jag vill vara, den jag ser mig själv som, den jag strävar efter att bli. Jag vill ju inte vara någon annan, eller bli som någon annan utan jag vill bara vara mig själv. Jag vill tycka om det jag tycker om, göra det jag vill göra och leva som den jag är. Då undrar jag varför det ibland ska vara så otroligt svårt att vara just den personen. Om jag inte kan vara den, betyder det då att det inte är jag? Betyder det att jag vill vara någon annan? Betyder det att jag försöker vara någon jag egentligen inte alls är, utan som jag önskar att jag vore?
Åh, dessa eviga frågor gör mig galen. Inte konstigt att man ligger vaken halva nätterna när man inte ens kan avgöra vem man är. Ibland undrar jag om jag inte lider lite utav någon sådan där slags personlighetsklyvning eller schizofreni. Ibland undrar man ju verkligen vart man har sig själv.
Åh, dessa eviga frågor gör mig galen. Inte konstigt att man ligger vaken halva nätterna när man inte ens kan avgöra vem man är. Ibland undrar jag om jag inte lider lite utav någon sådan där slags personlighetsklyvning eller schizofreni. Ibland undrar man ju verkligen vart man har sig själv.
Wish you were here
Deppig söndagkväll men det hör väl också till livet antar jag. Ska droga lite Ipren nu och sedan ligga i sängen och tycka synd om mig själv för att vi inte har någon oboy hemma. Hoppas att jag kan somna snabbt ikväll för det är otroligt tråkigt och deprimerande att tycka synd om sig själv i längre stunder.
Gånatt.
det är de där små glädjeämnena nu igen
Fina fina februaridag. Planen för dagen var att handla i högdalen och sedan ha pysseldag. Vaknade med magont och låg i sängen utan att kunna resa mig i två timmar. Två ipren och två timmar senare var jag tillbaka och redo för att handla men ibland gäller det att kunna vara lite flexibel. Gick ut med en tunn jacka, halsduk och solglasögon och insåg att endast en kvarts promenad inte är tillåtet en sådan fin dag som denna. Blev en runda på lite drygt en timme med solljus i ögonen och musik i öronen. Överallt barn som åker pulka, par i olika åldrar som är ute på promenad och människor ler och är allmänt glada tack vare det fina vädret.
Hur mörkt och dystert det än är under vinter halvåret i Sverige, hur kalla och blöta och regninga somrarna än kan te sig, hur dystert allting än kan verka i Sverige så skulle jag aldrig aldrig aldrig flytta härifrån och byta ut det här mot sol och värme året om, eller något annat som alla alltid verkar vilja. Så länge jag får klaga lite grann på de där dystra dagarna och så länge jag får njuta av de här underbara dagarna så är jag här för att stanna.
Utomhusluft ger mig sådan inspiration och lust till att leva. Jag vill göra och skapa och förändra. Varje gång jag är ute och promenerar får jag en aning mer livslust och en liten gnista väcks inom mig. Det kunde inte vara bättre.
Saturday night fever
Kom hem nu, tönt !
lugn och fin
Frukost nummer ett blev resterna av mitt godis från igår, ångrar dock att jag åt upp det nu för jag blev alldeles för mätt då och är supersugen nu istället. Men que sera sera, som det heter och det går ju inte att göra ogjort nu. Frukost nummer två blev mycket god och mysig. Jag bjöd mamma på Afternoon tea på Esters café och vi drack té, kaffe och åt scones med alla möjliga pålägg i ett flertal timmar.
Sedan hann vi in till stan en snabbis och eftersom jag i veckan konstaterade att det var nästan två månader sen sist jag unnade mig något så köpte jag ett par nya strumpebyxor (går alltid åt) och en halsduk för, hör och häpna, 38 kronor - nedsatt från 250 :- ! Vilket kap, kände jag och betalade glatt. Blev även en liten alla hjärtans dag present som ska fixas på måndag med hem i påsen. Sen kom Cillan in till stan och gav oss en perfekt ursäkt till att fika två gånger på samma dag!
det finns mycket man vill här i livet
-det mesta verkar gå käpprätt åt helvete
tänker inte
Känns lite sorgligt att jag sitter här ensam hemma med min godisskål och ett glas mjölk när klockan är halv tio en fredagskväll.. Inte vet jag varför men jag kände mig lite som en 40årig änka eller något liknande.. Har i alla fall haft en jobbig dag på jobbet idag men som sedan rundades av med lite trevligt sällskap och ett biobesök i Sickla under kvällen. Är nyligen hemkommen och så mätt efter popcorn och cola att jag inte orkar äta någonting av mitt godis.
Imorgon blir det frukost/lunch med mamma inne i staden. Ska försöka låta bli att tänka tills dess.
snart helg i alla fall
Kall, trött, hungrig och omotiverad. Det är precis så jag känner mig just nu. Jag vet inte om det är för att jag gör för mycket på dagarna som luften alltid går ur mig i samma sekund jag kommer hem och sätter mig ner eller om det beror på något annat.
Och så fick jag rådet att inte tänka på vad saker och ting beror av så jag ska väl försöka låta bli det.
Och göra något åt själva problemet istället.
Och så fick jag rådet att inte tänka på vad saker och ting beror av så jag ska väl försöka låta bli det.
Och göra något åt själva problemet istället.
Har tagit på mig en filt, tröttheten och hungern kan och orkar jag inte riktigt ta tag i just nu och motivationen jobbar jag på. Har dragit i gång med mitt gamla sommarprojekt sedan typ 2009 eller 2010 och försöker nu ladda lite för att orka med det hela. Det är som med så mycket annat, så fort jag sätter igång vet jag att jag tycker det är kul och tiden bara springer iväg, men jag har så svårt med själva uppstarten.
Nog tjatat. Nu sätter jag igång.
Inga promlem
Lackar ur på alla osjälvständiga jävla människor.
Kan inte helt utesluta mig själv ur den kategorin idag.
min bror kallar mig för gammal surkärring
Snälla söta männ i skor kan ni för söka att sär stava lite fler ord än ni re dan gör ? Det är så him la roligt att läsa alla text er då. Blir så otrol igt mycket log ik i dem.
Det är som om ni inte kan tänka mer än fem bok stäver i hop satta.
vill typ ha det såhär igen
vår och sol och värme och ensamhet och enkelhet och ja, vad det nu var
tjillevippen
Trots att jag i fredags trodde att jag omöjligt skulle vara tillräckligt frisk för att kunna jobba på måndag verkar det nu ha skett ett mirakel. Jag har inte sovit på dagtid på två hela dagar (att sova tolv timmar per natt räknas inte) och idag har jag till och med träffat andra människor än de som bor i samma hus som jag. Att jag ser förjävlig ut, ungefär som att jag inte har sovit på en vecka trots att jag inte gjort annat än att just sova, behöver ju inte nämnas. Har under kvällen fixat med sagor som ska in på Ipoden för att jag förhoppningsvis ska kunna koppla in den i stereon på jobbet imorgon och ha lite sagostund. Har även ökat dosen sömnpiller från två till fyra tabletter och druckit en kopp sömnté och hoppas därmed att få sova HELA natten och vakna upp imorgon klockan åtta pigg som en lärka. Jag hoppas även att jag ska slippa se ut som ett levande lik med mörka ringar under ögonen och att jag på grund av det ska behöva sminka mig för första gången på tre veckor..
Menmen, nog om det. Är glad över att jag är någorlunda frisk i alla fall. Tjingeling!
den där sjukdomen
Jag känner mig lite som en pensionär på sådär hundra år. Det gör ont i de flesta delarna av kroppen, jag kan knappt vrida på huvudet och inte heller böja på ryggen. Hela min kropp känns som ett enda stort blåmärke för så fort jag trycker någonstans eller råkar gå in i något gör det så ont att jag vill gråta. Försöker kurera mig med allt det där vanliga, juice, nyponsoppa, vitlök, lök, spenat, te, honung, varm choklad, litervis med vatten. Det fungerar sådär när jag inte har någon matlust och fryser för mycket för kalla drycker.
Idag har jag ingen feber, däremot har jag minus-feber, eller vad jag ska kalla det, tempen visar på 36 C och inte vet jag om det betyder något. Ska gå ner och koka mig lite mer té och längta efter att Nicos alla kompissor går hem så att jag kan få tillbaka mitt vardagsrum.
years go by
Saknad sommar och värme och alla mina kläder. Det känns som att min garderob till 90 % består utav sommarkläder och därför går att använda cirka två månader om året.. Inte så smarta köp kanske men det kan inte hjälpas, man ska köpa sådant man tycker om och sen får man leva därefter. Nu längtar jag till tusen efter en utlandsresa så att jag kan kurera mig med strandpromenader, fantastiska böcker, ljusa varma kvällar, god mat och en liten paus från allt det som är vanligt.
There are no feelings in space
Känns väldigt tomt och tyst på den här fronten - anledning oklar. I torsdags sjukanmälde jag mig i alla fall från jobbet för första gången sedan jag började den 17 oktober. Jag kom hem vid strax efter ett, stekte pannkakor och somnade framför Skönheten & Odjuret. Låg i soffan till klockan tio, flyttade till sängen, sov dåligt, gick upp vid halv fyra för att värma mig i duschen, somnade om efter en timme och sov till klockan elva fredag morgon. Gick ner till soffan igen, orkade inte starta någon film då låg mest och tittade på snön utanför fönstret när jag inte sov.
Händelserikt liv jag har som alltid. Idag mår jag lite bättre och funderar på att ta en kort promenad då jag inte ens stuckit näsan utanför dörren på två dygn och lillasyster har ockuperat vardagsrummet så att jag inte har någonstans att ligga och tycka synd om mig själv på.
Promenad får det nog bli, sen kanske jag borde försöka få i mig någon riktig mat för första gången sedan onsdagens lunch, har hört att det ska vara bra för kroppen..
it
Finner inga ord.
What do you want from me
Terapi
Tydligen finns det fler som kan leks terapeuter åt mig än endast min terapeut och i helgen fick jag analysen "du stressar för mycket, du vill att det som ska hända ska ha hänt redan igår". Jag vet inte riktigt om det stämmer men antagligen gör det det. Jag vill att det jag önskar ska hända med en gång för när jag väl insett vad jag vill ha och har bestämt mig för något så avskyr jag att gå runt och vänta på det. Även fast folk säger att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge så avskyr jag att bara gå runt och vänta på att något ska hända när jag egentligen redan är där i tanken.
Svammligt som vanligt och jag vet knappt om jag hänger med själv men det är så allt känns nu. Som en evig väntan i en uppochnedvänd värld.
Det är så logiskt alla fattar utom du
Nyss var det måndag morgon och helt plötsligt är det torsdag kväll istället. Jag hinner inte riktigt med och förstår inte hur veckorna kan försvinna så snabbt. Imorgon blir det återigen öppning för att sedan springa hem och packa inför Gävle i helgen. Hoppas och håller alla tummar för att jag inte ska bli sjuk.
En sak jag funderar över är vad mening med allt det här är. Det känns för en gång skull som att mitt liv bara flyter på i någonslags grådaskig dimma. Att vakna måndag morgon och känna att det är en evighet tills fredag och helg för att sedan inse att det är fredag morgon och helgen står för dörren. Sedan passerar helgen medan man knappt hinner blinka och så börjar det om igen. Det känns inte som att jag kommer någonstans utan som om jag står fastfrusen och stilla samtidigt som livet bara spelas i repris. Jag vet liksom inte vad jag väntar på men jag känner att det är något där, en bit framför mig som jag aldrig riktigt når.
Fortsätter famla framåt i min dimma och hoppas att jag ska inse vad det är jag söker och inte bara leta efter något som är dolt medan tiden bara passerar. Kanske är det 20års krisen. Men det känns lite patetiskt?
puls på 110
djävulen som i helvetet bor
får sig ett gott skratt nu
