God Jul
Myskläderna på tillsammans med julklappsmössan när jag laddar för att fira julaftonsdagen i min ensamhet.
Kul. Jul.
Ja det verkar ju bliven riktigt rolig jul det här. Gårdagen bjöd på lagom julstämning då jag fick sluta tidigare från jobbet efter julbordslunch, köpte gran med mamma och Nico och därefter ägnade kvällen åt pepparkaksbak, knäckkokning och hockeytittande. Sådär lagom till sängdags började halsen värka och huvudet snurra. Jag sov (nästan ingenting alls) under dubbla täcken och tredubbla filtar men frös och hade som vanligt konstiga drömmar...
Denna dag har därför inte bestått av så mycket julfix som tanken var utan istället bjudit på ett besök på vårdcentralen där dom rekommenderade tolv piller om dagen första tre dagarna och därefter minska ned till halva dosen. Resten av dagen har spenderats sovande i soffan i vardagsrummet.
Tack och lov mår jag bättre nu och har slagit in nästan alla klappar, trots det måste jag vara ensam större delen av julafton och det är väl bara göra det bästa möjliga av den situationen.
my heart is dreaming
please don't take him just because you can
Har inte sovit ordentligt på tre senaste nätterna och misstänker även att både denna natt och natten mot torsdag kommer att bli lidande på grund av mina oroskänslor inför diverse saker. Eftermiddagen och kvällen har idag spenderats i vackra, julglittrande Stockholm stad tillsammans med min lilla mamma. Hon fick med sig julklappar till sju personer och vi båda fick lite reaklänningar med oss hem.
Jag känner att jag inte har så mycket intressant att komma med. Det händer för mycket av allt för stor vikt samtidigt som det händer för lite av det normala just nu. Jag längtar efter en riktigt bra bok, en riktigt bra blogg att följa eller något annat som kan stimulera mina rastlösa sidor lite.
utan mörkret skulle vi inte se några stjärnor
"hoping for the best but expecting the worst"
Att hoppet är det sista som överger måste på något vis hänga ihop med det där att man alltid hoppas på det bästa men förväntar sig det värsta. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka den där kvällen som passerade och inte vet jag hur jag ska tolka mina reaktioner på den heller. För att vara helt ärlig kan jag inte ens avgöra vad jag förväntade mig eller hoppades på. Eller, för att komma sanningen ytterligare lite närmare, jag vill inte erkänna för någon, inte ens mig själv vad jag hoppades på.
Det är det som borde ge mig ångest och jag känner att jag under två dagar bara väntat på att den ska falla över mig och trycka mig nedåt. Än har det inte hänt, även om jag känner mig lite... osynlig igen. Så många motsägelsefulla ord gör sig påminda och jag kan inte avgöra vilka som betyder vad. Jag trodde att du kände mig bättre och samtidigt verkar du känna mig bättre än jag tror. Jag blir livrädd men kan inte låta bli att känna mig nöjd.
För att byta till det där med vad man förväntar sig så hade jag faktiskt inte tänkt så mycket på vad jag trodde kvällen skulle bidra med och jag blev inte nervös förrän tiden började gå alldeles för fort och jag insåg att jag inte visste vad som låg framför mig. Jag hade hur som helst inte väntat mig att kvällen skulle vara så som den var, jag blev lite sårad och kände mig som en främlig fast jag absolut inte borde ha gjort det. Av någon oförklarlig anledning kände jag mig inte hel och normal förän in på småtimmarna när de saker som jag egentligen borde ångra hände. Inte förän vi pratade kände jag mig synlig. Inte förän du höll armarna om mig kände jag mig som en människa igen.
Det är det som borde ge mig ångest och jag känner att jag under två dagar bara väntat på att den ska falla över mig och trycka mig nedåt. Än har det inte hänt, även om jag känner mig lite... osynlig igen. Så många motsägelsefulla ord gör sig påminda och jag kan inte avgöra vilka som betyder vad. Jag trodde att du kände mig bättre och samtidigt verkar du känna mig bättre än jag tror. Jag blir livrädd men kan inte låta bli att känna mig nöjd.
Frågan är om det inte handlar om bekräftelse. Ett sms nu vore inte helt fel för att sudda ut mina tvivel ytterligare.
should have known you were trouble <3
det är kärlek. bara kärlek.
time to say goodbye
Då har jag äntligen vaknat upp ur dimman som legat över mig de senaste ett och ett halvt dygnen. Jag kan inte riktigt svara på vad som har varit vad och hur allt känns för jag vet att det brukar ta ett tag innan ångesten kommer efter sådana kvällar. Och dimman gör ju att det blir lite svårt att känna.
Igår var som sagt var inte mycket till dag och om jag inte visste bättre skulle jag tro att det var idag det var lördag för jag har i princip inga minnen från gårdagen alls annat än kortare bilder och ett flimmer av ljud och färger som snurrar runt i huvudet. Visste knappt vilken dag det var eller vart jag var någonstans när jag vaknade upp i min brors säng denna morgon.
Trots att jag vet hur det borde kännas kan jag inte låta bli att må bra. Jag hade verkligen en underbar kväll i fredags och det fanns inte en enda dålig sak som hände. Det var ren och skär kärlek kvällen igenom. Det där som är lite suddigt, som jag har försökt tänka på hur jag borde reagera över, det verkar inte riktgit ha någon mening. Jag försöker avgöra om jag borde vara ledsen eller besviken, eller enbart glad, men jag verkar inte riktigt känna någonting alls. Och det är något som gör mig både ledsen och glad.
Another day in paradise
Är totaldäckad och har inte gjort annat idag än att bada och sova i soffan. Vet inte om jag är sjuk, bakis eller om det är en fruktansvärt dålig kombination av dem båda. Har precis parkerat mig i brors säng och fyllt nattduksbordet med vatten och nässpray, jag hoppas jag kan sova bättre inatt!
Antagligen mår jag ju som jag förtjänar eftersom jag verkar vara en av de där få som Gud straffar med desamma. Hoppas bara att jag inte blir sjuk för det har jag verkligen ingen tid med. Nu är det dags att bege sig till drömmarnas värld istället. Godnatt.
sexy and you know it
Det snöar ute och jag är lycklig idag. Igår var en av världens bästa kvällar - inte helt oväntat med tanke på att jag var ute med världens bästa gammelvänner - och idag mår jag antagligen precis som jag förtjänar, har ändast lyckats få i mig en liter vatten och en liter julmust men det är det värt. Vi myste med halvfabrikats/halvhemmagjord pizza och cider till middag. Vi spelade spel och delade ut finfina julklappar och drack varsin flaska vin. Vi skrattade så vi grät, lekte jag har aldrig och gled in på lite annorlunda spår och fastnade nog där.
Stadsfärden kom plötsligt och ingen var riktigt beredd eftersom tiden gått fortare än vad tiden brukar gå. Dans, drinkar, dans, dans, drinkar och dans gjorde resten av kvällen och det som jag hade glömt när jag vaknade har gjort sig påmint allteftersom under denna lyckliga, dimmiga och halvtråkiga dag.
Slutet på kvällen är väl antagligen redan vida känt men jag ska nog inte ge några detaljer. Det var inte mitt smartaste val här i livet men samtidigt är jag lycklig idag och var lycklig hela natten så några snedsteg sådär kan vara tillåtna för att jag ska få må bra.
det var den resan, det
Och rätt så väldigt mycket mer som jag inte känner för att dela med mig av!
hädanefter ska jag göra allting för hand
Eftersom jag sovit cirka fyra timmar per natt de senaste två nätterna måste jag allvarligt överväga om det är det som påverkat min hjärna till att totalt få psykbryt över ingenting idag. Trots att jag istället sovit på dagtid verkar det inte alls hjälpa- och jag tänker inte ens fundera över om min mentala hälsa inte har någonting med sömnbrist att göra, jag tänker ta för givet att det är så. Har suttit med det där jäkla word-programmet i en och en halvtimme nu för att lyckas skriva ut två-spaltiga, dubbelsidiga papper. Behöver jag ens säga att det inte fungerar? Jag börjar seriöst grina snart, funderar på att dränka datorn som hämnd för att allt går emot mig och jag vägrar ge upp.
Men när de jävla styckena och spalterna hoppar runt och byter plats utan att jag gjort någonting med texten, och när vår ena skitskrivare säger att det inte finns några papper och den andra jäkla skitskrivaren inte kan skriva ut på liggande ark då går det inte att acceptera att det är jag som är dålig på datorer. För så jäkla usel är inte ens jag. Jag tror faktiskt att det är alla idiotiska system som jävlas med mig. Så nu ger jag upp för idag.
Men när de jävla styckena och spalterna hoppar runt och byter plats utan att jag gjort någonting med texten, och när vår ena skitskrivare säger att det inte finns några papper och den andra jäkla skitskrivaren inte kan skriva ut på liggande ark då går det inte att acceptera att det är jag som är dålig på datorer. För så jäkla usel är inte ens jag. Jag tror faktiskt att det är alla idiotiska system som jävlas med mig. Så nu ger jag upp för idag.
take a bullet straight through my brain
Får alldeles ont i hjärtat när jag tittar på mitt kontoutdrag och inser att lite dryga tiotusen har rykt den senaste månaden. Tänker att jag ska sluta slösa så mycket men det tänker jag ju varje månad. Får väl sluta äta sushi var och varannan dag och lämna pengarna hemma när jag åker in till stan för att undvika spontanköp. Resten av året ska jag leva på min femhundralapp jag fick av pappa imorse. Punkt.
we both know
Min käre broder påstår att människor med högt blodtryck oftare känner sig stressade och lättirriterade över onödiga situationer. Så som att man blir arg över att idioter verkligen får köra bil i Stockholm eller att personer i stan går löjligt långsamt så att man måste gå slalom på gatorna för att ta sig fram inom rimlig tid.
Det får mig att undra om jag har högt blodtryck, om han är helt ute och cyklar eller om jag bara är en sådan person som stör mig på urfåniga saker som jag inte kan påverka och därför egentligen borde ignorera. Och jag undrar alltid över varför jag reagerar som jag gör i många situationer men jag verkar aldrig riktigt få något svar. Vilket får mig att anta att jag bara är en sådan människa som reagerar över saker i min omgivning som är fel eller inte som jag vill. Acceptera världen som den ser ut och gå vidare säger de flesta, jag funderar på om jag ska inse att jag fungerar som jag gör och strunta fullständigt i vad 'de flesta' säger och därför fortsätta irritera mig på onödiga saker. Som sagt, det är ju bara mig det stör och om jag känner att jag vill slösa min tid på sådant kan jag väl få göra det också.
Och jag tror egentligen inte att det finns så mycket som man som människa inte kan påverka. Det går inte att förändra det som redan skett, men nog måste man alltid kunna förhindra att samma saker händer ännu en gång?
Fuck off
I just can't seem to help that I'm a thousands times better than you are. In every single way. Please accept it and be a little more lovable.
ute är mörkt och kallt
Det kanske trots allt finns någon stackars krake som sitter bland molnen och lyssnar på hela världsbefolkningens obetydliga små önskningar för från och med idag har jag ytterligare en månadsjobb och jag fick dessutom se mina gullungars luciatåg på morgonen. Inte nog med det fick jag även hålla i världens minsta lilla go'bit, en tio veckor gammal bebis. Skämten slog omkring mig om att inte låta en sådan ung person som mig få hålla i så små och söta bebisar för att det kan "sätta idéer i huvudet på mig" eftersom jag är alldeles för ung för att få barn. Som om det egentligen spelar någon roll. Jag har velat ha en egen liten godisbit sedan första dagen på förskola och sedan långt innan det. Inte kan jag hjälpa att de är underbara.
Som sagt var är det Lucia idag och därför har dagens matintag tillmestadel bestått av lussebullar, pepparkakor och kaffe. Efter middagen hos mamma ikväll blir det chai latte och ytterligare en lussebulle samt julklappsinslagning och lite julpynt inför vår minijulafton med pappa imorgon kväll. Det blir mysigt det.
detta är kärleken
detta är kärleken. detta ständiga kast mellan lycklig övertygelse och osäker förtvivland. där, i mellanrummet, där bygger vi våra liv.
- www.ttt-truth.blogspot.com
- www.ttt-truth.blogspot.com
that was the first night
Har haft huvudvärk och i princip gråtit hela dagen på grund av trycket. Imorgon tackade jag nej till att jobba och ska tillbringa dagen med Frida och kanske Sofia, lite julklappsköp ska ordnas, en fika ska hinnas med och sedan blir det nog julfix här hemma. Känner att jag verkligen borde gått och lagt mig för sisådär två timmar sedan men fastnade först i min engelska twilightbok och därefter med julklappen till morfar och mamma. Ska försöka bli klar med den under veckan så att jag hinner se till att allt blir bra. Men det blir det nog. Jag har en positiv känsla inför det här.
Nu blir det lite mer vampyr- och kärleksdrama. Och godnatt.
det sitter i huvudet
Hortons huvudvärk anses vara ett av de
svåraste smärttillstånd man kan drabbas
av. Smärtattackernas intensitet beskrivs
vara i nivå med njurstenssmärta och förlossningssmärta; Hortons huvudvärk har
även kallats »suicide headache«".
"Hortons huvudvärk anses vara ett av de svåraste smärttillstånd man kan drabbas av. Smärtattackernas intensitet beskrivs vara i nivå med njurstenssmärta och förlossningssmärta; Hortons huvudvärk har även kallats »suicide headache«. "
Är jag paranoid, hypokondriker eller bara realistisk? Om det stämmer är det ju helt jävla otroligt att jag lyckas vara en av dessa 1/500 personer som blir drabbad. JAG ORKAR INTE.
I would do anything for you
Just nu känner jag att jag behöver något att fylla mitt hjärta med.
